Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klemetti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Klemetti—Kleopas
882
gnostisk-ebionitiska kretsar (se
E b i o ni t e r), möjligen på 130-t.
Kle’metti, Heikki
Valentin, f. 1876, finländsk
tonsättare. K. har inlagt förtjänst om
finska körsångens utveckling och
verkat som musikkritiker.
Klemming, Gustav
Edvard, f. 1823, d. 1893,
biblio-teksman, chef för Kungl. Bibi.
1865—90. K. samlade för Kungl.
Bibl:s räkning äldre svensk
litteratur och skänkte dit sina egna i
ungdomen hopbragta betydande
samlingar av svenska tryck. Han
var flitigt verksam ss. utgivare av
medeltida texter och länge ordf, i
Svenska fornskriftsällskapet. Han
började även samla de
pergamentblad, som under 1500- och
1600-t. använts vid inbindning av
arkivalier, och sökte därur
rekonstruera särskilt Sveriges
äldsta liturgiska litteratur.
Dessutom utgav han en mängd
värdefulla bibliografiska arbeten (bl. a.
över Sveriges dramatiska
litteratur, Rudbecks Atlantica, Birgitta
m. m.).
Klenod (mlty. kleinode, av
mlty. klene, fin, sirlig), urspr. ett
litet fint föremål; smycke,
dyrbarhet.
Klensmed (ty. Kleinschmied),
smed, som hantverksmässigt
tillverkar smidesföremål och utför
reparationer.
v. Klenze [klä’ntse], Leo, f.
1784, d. 1864, tysk arkitekt,
huvudsaki. verksam i München.
Helst använde K. den grekiska
antikens byggnadsformer, t. ex.
i Glyptoteket, Ruhmeshalle och
Propyléerna i München (se ill. till
d. o.), Eremitaget (se ill. till
d. o.) i Leningrad, Walhalla vid
Regensburg, men anslöt sig också,
ss. i Alte Pinakothek i München,
till italiensk renässansstil.
Klenä’t (fsv. klenaet, klenod),
Gustav Edvard Klemming.
kakor, utsporrade ur en tunn deg
samt kokade i flottyr.
KIe’obis och B i’ t o n, söner
till Heras prästinna Kydippe
i Argos. Då denna vid en fest
måste fara till templet och hennes
dragdjur uteblevo, spände sig K.
själva för hennes vagn. Efter
framkomsten bad modern
gudinnan att skänka sönerna det bästa,
som kunde givas en människa.
Hon försänkte dem då i en sömn,
varur de aldrig mer vaknade.
Kleo’menes, tre konungar i
Sparta, av vilka K. I (reg. 522—
491 f. Kr.) utvidgade Spartas
makt genom seger över Argos och
K. III (reg. 236—222 f. Kr.)
förgäves sökte återställa Spartas
yttre maktställning i kamp mot
Akaiska förbundet (se
Grekland sp. 1538).
Kle’on, d. 424 f. Kr., ledare för
demokratiska partiet i Aten. Till
yrket garvare, företrädde K. i
spetsen för den lägre
stadsbefolkningen en krigisk, mot Sparta
oförsonlig, imperialistisk politik.
Kle’opas, i Luk. 24: 18
omtalad Jesuslärjunge, möjligen
identisk med Klopas i Joh. 19: 25.
Prd, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
