Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl, svenska och svensk-norska konungar - 7. Karl XIII - 8. Karl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Karl
584
Karl XIV Johan. Kopparstick av C. D.
Forssell efter målning av F. Gérard.
burg, vilket äktenskap var
barnlöst. — 8. K. XIV Johan, f.
26 jan. 1763, d. 8 mars 1844.
Hette urspr. Jean Baptiste
Bernadotte (se d. o.) och
var advokatson från Pau. Vid
17 års ålder tog han värvning
som soldat, avancerade till
underofficer och tack vare revolutionen
till officer. Hans karriär gick
snabbt: han blev överste 1793 och
divisionsgeneral 1794; redan nu
var han en av arméns mest
ansedda fältherrar. Snart
invecklades han också i direktorialtidens
politiska spel; han blev bl. a.
krigsminister 1799. I sistnämnda
egenskap inlade han stora
förtjänster om arméns
reorganisa-tion och förberedde därigenom
Frankrikes segrar i andra
koalitionens krig. Vid Napoleons
statskupp 9 och 10 nov. 1799 ställde
han sig passiv. Ss. övertygad
re
publikan ogillade han kuppen och
var beredd att, om han därtill
anmodades, ingripa mot Napoleon,
men därav blev intet. Mellan
honom och Napoleon rådde efter
detta ett spänt förhållande, som
dock i viss mån mildrades därav
att Bernadotte genom sitt
giftermål 1798 med Desirée Clary (se
Desideria) var svåger till
Napoleons bror Joseph. Han blev under
den följande tiden bl. a. marskalk
av Frankrike och furste av Ponte
Corvo. I slaget vid Austerlitz
(1805) bidrog han kraftigt till
den lyckliga utgången. Efter att
ha varit befälhavare för en i
Danmark stationerad observationskår
mot Sverige samt guvernör över
hansestäderna ådrog han sig
Napoleons ovilja genom en oförsiktig
dagorder efter slaget vid Wagram
(1809). Han skulle just skjutas åt
sidan som guvernör över
Kyrkostaten, då han mottog löjtnant
K. O. Mörners anbud om
tronföljden i Sverige, vilket han med
glädje accepterade. Genom en
utskickad, köpmannen Fournier,
arbetade han för sin sak på
valriksdagen i Örebro,, där han också
enhälligt blev vald (21 aug. 1810).
Efter ett kyligt avsked från
Napoleon begav han sig till sitt
nya fädernesland och
installerades som svensk kronprins under
namnet Karl Johan. I Sverige
slog han genast an tack vare sin
flödande vältalighet, sitt livliga
temperament och sin personliga
älskvärdhet, om också
obekantskapen med språket,
ombytlighe-ten i lynne och en tidigt
framträdande skuggrädsla för allt som
påminte om den gamla dynastin
föranledde vissa svårigheter och
missförstånd. Ehuru först 1818
konung, tog han redan från första
stund riksstyrelsen i sin kraftiga
hand. I första hand förberedde
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
