Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kansas City ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Kansas City—Kansli
518
av 58,000 negrer och 10,000
svenskar. K. är till största delen
ett vågformigt slättland som
ge-nomflytes av Arkansas och
Kan-sasfloden. Utpräglat
fastlands-klimat. Åkerbruk (mest majs och
vete) och boskapsskötsel äro
huvudnäringar. Bergsbruket
producerar främst stenkol. Inom
industrin äro slakterier och kvarnar
viktigast. De största städerna äro
Kansas City, Wichita och Topeka
(huvudstad).
Kansas City [kæ’nnsøs si’tti].
1. Stad i Missouri, För. Stat., vid
Kansasflodens inflöde i Missouri.
Universitet. Viktig järnvägsknut.
Stor kreaturs- och
spanmålsmark-nad. 325,000 inv. — 2. Stad i
Kansas, För. Stat., sammanbyggd
med K. 1 och snarast en
fabriks-förstad till denna. 100,000 inv.
Ka’nsler, se Kansli.
Kanslerssekreterare, se
Universitetskansler.
Kansli’ (av lat. cancella’ria,
ämbetsrum, ämbetsverk; ty.
Kanzlei, fr. chancellerie, eng.
chancery), ett centralt
förvaltningsorgan för staten, för ett
särskilt ämbetsverk 1. annan
myndighet 1. institution. K:s uppgift
var urspr. och är fortfarande
väsentligen att utfärda och mottaga
ämbetsskrivelser. En medeltida
furstes brevväxling sköttes ofta
av en enda skrivare, vanl. en
la-tinkunnig klerk, med titeln
k a’ n s 1 e r (lat. cancella’rius).
Denne blev i flera länder en
betydande hov- och riksämbetsman,
och ur hans verksamhet
uppväxte flera viktiga ämbetsverk,
i vilka ofta namnet K. bevarats.
I Sverige synes redan konung
Knut Eriksson ha haft en
kansler, och biskop Karl av Linköping,
d. 1220, är ämbetets förste kände
innehavare. Före unionstiden var
han också en av de mäktigaste
rådgivarna. Under 1400-t. fanns
även en rikskansler (alltid
biskopen i Strängnäs) med
uppgift att föra riksregistratur och
handha rikssigillet. Först Gustav
Vasa utbildade ett fast K.,
fördelat på två språkavdelningar,
svenska K. och tyska K.
Dess chef, kanslern, kallades från
1560-t. rikskansler. Under
1500-t. omtalas även
hovkansler (se d. o.) och
vice-kansler, som vanl. voro höga
värdigheter utan fasta
ämbets-uppgifter. K:s lägre tjänstemän,
vanl. kallade sekreterare, fingo
under Gustav Vasas söner ofta
stort inflytande på bekostnad av
rådet (”sekreter arregementet”).
Först på Gustav II Adolfs tid
blev rikskanslern (Axel
Oxenstierna) den verklige ledaren av
K., som blev ett kollegium med
hovkanslern samt några
kansli-r å d och statssekreterare
som bisittare. Detta
kanslikollegium fungerade dock länge
mycket oregelbundet. K. blev nu
även det centrala ämbetsverket
framför andra, i det dess
uppgifter, vagt angivna i en
kansliordning av 1626 och i R. F. av 1634, i
praktiken blevo dels att förmedla
nästan alla ärenden till och från
regeringen, dels att reellt behandla
huvudparten av
regeringsärende-na, näml, de som ej hörde under
något annat kollegium. Dylika
ärenden, främst de diplomatiska,
behandlades dock i stor
utsträckning direkt av regeringen. Inom
K. framträdde snart en
arbetsfördelning på olika
expeditioner, främst en
justitierevisions-expedition (upprättad 1669) samt
in- och utrikesexpeditionerna. De
båda senares statssekreterare
voro en tid under Karl XII
medlemmar av rådet med
statsråds titel. Genom kansliordning-
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
