Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanon, artilleripjäs - Kanonben ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Kanonben—Kanonisera
514
Med början i Frankrike ha nyligen
framställts eldrör enl.
själv-b an dningsmet oden (fr.
autofrettage). Genom att
försiktigt utsätta ett eldrörs inre för
ett allt högre tryck höjer man i
inre skikten materialets
elastici-tetsgräns. Metoden möjliggör
därför uttagande av betydligt större
hållfasthet hos hela godset samt
högre inre tryck (c:a 4,000 kg.
per kvcm. mot förut 3,000) än vid
mantlade 1. ståltrådslindade
eldrör samt medger användning av
enkla eldrör (utan mantel o. d.).
Eldrör still verkningen är därjämte
enklare. K:s livslängd
beräknas efter det antal skott, som,
vid god. skötsel och ej för ofta
förekommande, intensiv
eldgivning, eldröret kan uthärda. Vid
vanlig fältkanon kan livslängden
vara c:a 15,000 skott, vid en 15
cm. K. c:a 2,000; vid de grövsta
räknas livslängden endast i
100-tal skott. På grund av den starka
slitningen av eldrörets inre gods,
som förekommer, spec. vid grövre
K., har man börjat ss. innersta
lager använda utbytbara, relativt
tunna ståltuber av högsta
kvalitet, varigenom K:s livslängd
höjes. Bästa eldrörsmaterial är
kromnickelstål. — Jfr Kaliber
m. fl. ord, hänvisade från
Hand-eldvapen. Se Lavettage.
Kanonben, se I d i s s 1 ar e.
Kanonbåt, mindre, för
artilleristrid avsett, opansrat
örlogs-fartyg med relativt ringa fart. K.
äro ss. stridsfartyg i vanlig
bemärkelse numera föråldrade men
förekomma i vissa mariner
hu-vudsakl. för kustbevakning,
kolonialtjänst m. m.
Kanongrop, se Kanon värn.
Kanoni’k (av grek. kano’n,
regel), filosofisk beteckning för
logiken hos Epikuros.
Kanonise’ra, upptaga i helgon-
Skruvmekanism till kanon. (Engelsk.)
förteckningen (se Ka’non. Teol.),
förklara för helgon. Urspr. fanns
(liksom ännu i grekisk-ortodoxa
kyrkan) ingen särskild akt för
helgonförklaring. Men från 1100-t.
gjorde påvarna anspråk på att
även här få gripa reglerande in,
och från 1600-t. är denna rätt
närmare fixerad. Man skiljer mellan
beatifikation
(saligförklaring), vilken numera är ett
nödvändigt genomgångsstadium, och
kanonisation. Den förra
gäller vanl. blott för en del av
kyrkan (ett stift 1. dyl.), medför
mindre vördnadsbetygelser och
icke med nödvändighet åkallan,
medan kanonisationen påbjuder
erkännandet av helgonet i hela
kyrkan och har till följd dess
anropande i bönerna, firandet av
vissa dagar till dess ära och det
offentliga uppställandet av dess
bild och reliker. Beatifikationen
föregås av en synnerligen
omständlig prövning, framför allt
genom en kardinalkongregation i
Rom, vilken bl. a. har att
konstatera, om den föreslagne visat mer
än vanlig dygd och, spec. efter
döden, undergörande kraft.
Prövningen upprepas före
kanonisationen. I båda fallen fäller påven
personligen utslaget, varpå ev. den
högtidliga beatifikations- 1.
kano-nisationsakten äger rum i Peters-
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
17. — I. e x. VI. Tr. 8. 5. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
