Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judenitj ... - Judiska kalendern - Judisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Judex—Judisk litteratur
232
helt främmande ursprung. J. går
tillbaka till 1400-t., då judar på
grund av förföljelser utvandrade
från Tyskland till ö. Europa.
Deras språk var då högtysk dialekt,
som de delvis bevarat.
Ju’dex (lat., plur. ju’dices),
domare. — J u d i’ c i u m, dom,
omdöme. — Judicie’ 11,
rättslig, hörande till
domstolsväsendet. — Judiciell
indelning, indelning med avseende å
rättskipningen. I berörda
hänseende är Sverige 1925 indelat i 3
hovrättsjurisdiktioner: Svea
hovrätts 62 domsagor med 116
tingslag, Göta hovrätts 44 domsagor
med 66 tingslag samt hovrättens
över Skåne och Blekinge 18
domsagor med 19 tingslag.
Judiska kalendern, se
Tideräkning.
Judisk litteratur. Den judiska
1. — som den för äldre tider
rättare bör kallas — den israelitiska
litteraturen föreligger för tiden
f. Kr. till den ojämförligt största
delen i G. T. (se B i b e 1 sp. 1432
—34). De i denna ingående
skrifterna äro, ss. vår tids forskning
visat, fragment av den till största
delen förlorade israelitiska
litteraturen. Ty av denna bevarades
blott de alster, som upptogos av
synagogan och ansågos ha
religiös betydelse. Lyckligtvis voro
de rabbiner, som skötte denna
ut-gallring, föga kritiska, varför
både världsliga arbeten och rena
kättarskrifter kommo med.
Genom ett kritiskt studium av
materialet kan man således bilda
sig en föreställning om
huvudpunkterna i den israelitiska
litteraturens utveckling. —
Sagotiden (före 760 f. Kr.). Före
den israelitiska erövringen av
Palestina beboddes landet av
kananéer, som sedan uppgingo
i det segrande folket. Av de
kananciska sagorna äro flera
bevarade; de visa, att
kanané-erna voro starkt beroende av
den babyloniska kulturen. Så äro
sagorna om Paradiset och
Syndafloden trol. lånade från Babylon.
Andra äro halvt burleska
kana-neiska bondesagor t. ex. den om
Jakob och Laban. Åter andra äro
stamsagor, t. ex. Moabs och
Am-mons (sagan om Lots döttrar)
och Judas’ (sagan om Tamar).
Ännu andra innehålla allmänna
folksagomotiv, t. ex. sagan om
Abrahams gästfrihet och dess
belöning. Att döma av dessa sagor
tyckas kananéerna ha varit ett
fredligt bondefolk. Av annat
lynne voro de krigiska
israelitiska stammar, som från
arabiska öknen bröto in i landet.
Deras äldsta dikter voro vilda
strids-sånger, i vilka deras mod och
stamguden Jahves oförsonlighet
förhärligades. Endast en dylik
dikt finnes fullständigt bevarad,
Deborasången (Dom. 5), men
andra finnas i prosaisk
omskrivning i berättelserna om Ehud,
Jerubbaal, Jefta m. fl., och i sagan
om Simson ha vi en kombination
av en högstämd dikt om en
israelitisk folkhjälte och en burlesk
bondesaga. Denna krigiska
diktning utvecklade sig särskilt
under den heroiska tiden, d. v. s.
under den kamp mot filistéerna, som
slutade med de israelitiska
stammarnas enande och
konungadö-mets upprättande, och i 2 Sam.
23: 8—23 ha vi en egendomlig
förteckning på en hel följd av
folkhjältar med talrika
anspelningar på de dikter, i vilka deras
bragder besjöngos. Åtminstone
två samlingar funnos: Boken om
Jahves krig och Sångernas bok,
i vilken senare förekom den ännu
bevarade ”bågsång”, som David
skall ha diktat över Saul och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
