- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / VI. Itrol-Kyrkofonden /
145-146

(1922-1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

Johan

146

giftet hade han barnen Sigismund
och Anna, i det andra Johan.

Johan, svensk prins, hertig av
Östergötland, f. 1589, d. 1618,
yngste son till Johan III, växte
upp hos farbrodern hertig Karl,
som ej antog konunganamn
förrän efter J: s formliga avsägelse av
sin arvsrätt 1604. Hans äktenskap
med sin kusin Maria Elisabet var
olyckligt och barnlöst.

Johan den oförskräckte
(fr. Jean sans peur), hertig av
Burgund (se d. o. sp. 785).

Johan utan land (eng.
John Lackland), konung av
England, f. 1167, d. 1216, fick sitt
tillnamn av att han ej före sitt
trontillträde 1199 erhållit län. Se
England sp. 1065—4066.

Johan den gode (fr. Jean
le bon), konung av Frankrike (se
d. o. sp. 505 f.).

Johan (pol. Jan), konungar
av Polen. — 1. J. K a s i
-m i r, f. 1609, d. 1672, son till

Johan Kasimir. Kopparstick av
Sand-rart.

Johan Sohieski. Kopparstick av
Bartho-lomeus Kilian.

konung Sigismund av Sverige och
Polen i dennes andra gifte. J.,
som 1643 ingick i jesuitorden och
blev kardinal, valdes 1648 till
brodern Vladislavs efterträdare i
Polen och förmälde sig med
broderns änka Maria Luisa (se
Gonzaga). Hans regering blev
en ständig kamp mot den
självs-våldiga adeln och mot de
upproriska kosackerna i Ukraina. Då
1655 den inre anarkin hotade att
sönderspränga Polen och Karl X
Gustav av Sverige slöt sig till
dess fiender, flydde J. för en tid
från sitt rike, som han dock snart
återfick tack vare en patriotisk
resning. I Olivafreden 1660 måste
han dock avstå från sina ärvda
anspråk på Sveriges krona.
Drottningens försök att under J: s
livstid få en fransk prins vald
till hans efterträdare väckte
adelns misshag och ledde till J:s
abdikation 1668. Han var den siste
legitime manlige medlemmen av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/6/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free