Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Jakt
32
Snara, uppgillrad för hare 1. skogsfågel.
Skarpa 1. skarpbitna grythundar
bita ofta ihjäl och utdraga räven.
För gryt jakt användas mest taxar
och terriers. Vid J. å kaniner
brukas ofta f r e 11 1. i 11 e r i st. f.
hund för kaninernas utdrivande
ur deras gångar. —
PARFORCE-1. HETSJAKT, varvid bytet
hetsas till döds, gripes av hundar 1.
på annat sätt avlivas, vanl. utan
skjutvapen. 1. Jaktridning
(se d. o.). — 2. Sträck
ränning på skidor efter varg
och lo användes sedan urminnes
tider i fjälltrakterna. J.
försiggår å relativt lös och djup snö.,
som ej bär villebrådet. Jägarna,
vanl. två 1. flera, av vilka
växelvis en, lätt ekiperad, i starkaste
fart håller djurets spår, medan
de andra genskjutande följa efter
med den förres bagage, förfölja
djuret, tröttköra och döda det,
ofta med skidstaven. J., spec. å
varg, pågår ibland hela veckor,
innan djuret upphinnes. — J.
MED FALK 1. FALKONERI,
redan under medeltiden en i
Europa högt skattad sport med
ursprung trol. från tatariska
nomadfolk i Asien, numera idkad
av araber, tatarer och exklusiva
sportsmän. Föremål för denna J.
äro hönsfåglar, trappar, duvor,
lärkor m. fl. fåglar, på vissa håll
även springande vilt. Främst
brukas jaktfalk, men även pilgrims-,
lärk- och stenfalk, i England
numera även duv- och sparvhök.
Falken, fordom dresserad av
fal-kenerare, medföres fastbunden
samt är försedd med en huva, så
att han ej kan se, och vid foten en
klocka för vägledning vid falkens
återinfångande. Sedan villebrådet
uppskrämts, avtages huvan och
falken lösgöres. När falken
tumlat till marken med bytet,
infångas falken och bärgas bytet
fortast möjligt av de vanl.
beridna jägarna. -—- J. MED SNAROR,
GILLER, NÄT o. a.
FÅNGSTREDSKAP (DJURFÄNGE), före
de moderna eldvapnens tillkomst
den förhärskande jaktformen,
användes ännu mycket i Sverige,
i n. länen som förvärvskälla, i s.
delarna för utrotning av
skadedjur 1. för infångande av levande
vilt för utplantering.
Jaktanstalter kallades vissa fångstredskap,
ss. gillrade spjut och skjutvapen.
Snaror användas för fångst av
ripor, tjäder, orre, järpe, hare
(det mesta Norrlandsviltet är
snarat). Snarorna, av glödgad
mässingstråd, utsättas, fästade
vid risruskor, efter små vägar
etc. på hösten. Med rönnbär
betade snaror, fångstdon, upphäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
