Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iona ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1481
lona—lonisering
1482
bildades vid elektrolysen, för I.
Han ansåg därför t, ex. klorväte,
kalilut och syrgas ss. I., däremot
icke t. ex. hydroxyl, som icke
er-hålles vid elektrolysen. Särskilt
genom Hittorfs arbeten om I: s
vandring och Kohlrauschs
undersökningar över ledningsförmågan
klarlades elektrolysens natur, och
1887 uppställde Arrhenius sin
elektrolytiska dissociationsteori,
enl. vilken fria I. existera i
elek-trolyten (se D i ss oci at ion). I
enlighet med denna teori förstås
med I. de delar av en elektrolyt,
vilka, laddade med positiv 1.
negativ elektricitet, vid elektrolys
vandra till elektroderna, oavsett
om de sedan efter neutralisering
inleda sekundära kemiska
reaktioner 1. ej. Ang. I:s laddningar se
Elektrolys. Jfr
lonisering.
lona [iåp’no], J o n a, liten ö
bland Inre Hebriderna, bekant för
sitt på 500-t. anlagda kloster (se
Columba 1), upphävt 1561.
29 kvkm. 200 inv.
Ione’scu, T a k e, f. 1858, d.
1922, rumänisk politiker. I.
framträdde under Balkankrigen 1912
—13 ss. ivrig förespråkare för
Rumäniens ingripande mot
Bulgarien och blev efter världskrigets
utbrott en av ledarna för det
en-tentevänliga krigspartiet. Han
deltog i fredskonferensen i Paris
1919 och verkade ss.
utrikesminister 1920—21 för bildande av Lilla
ententen. I. var strax före sin död
en kort tid konseljpresident.
Ionise’ring, bildning av
elektriskt laddade partiklar, i o n e r,
i gaser. I. framkallas genom
att neutrala gasmolekyler
sammanstöta med förut bildade ioner,
fria elektroner 1. a-partiklar,
såvida dessas rörelseenergi
överstiger en för gasen
karaktäristisk storhet, ioniserings-
lonisering.
energin. Vanl. anger man ej
ioniseringsenergin utan i o n i s e
-ringspotentialen, den
potentialdifferens, som en elektron
måste passera, för att dess energi
skall bli lika med
ioniseringsenergin. Som i oni sa’t or, medel att
framkalla I., kunna t. ex. röntgen-,
radium- och katodstrålai’ samt
ultraviolett ljus användas.
Bestrålas en gas med
röntgenstrålar, utslungas från vissa atomer
elektroner med stor hastighet.
Dessa befria vid sammanstötning
med närliggande gasmolekyler nya
elektroner ur dessa, och på så sätt
bildar varje av röntgenstrålarna
direkt frigjord elektron ett stort
antal sekundära elektroner. De
molekyler, från vilka elektroner
frigjorts, bilda positiva ioner. I
vissa fall (i mycket rena
ädelgaser) förbli elektronerna fria,
men vanl. förena de sig med
molekyler till negativa ioner.
Befinner sig en ioniserad gas mellan
två metallelektroder och lägges
en elektrisk spänning mellan
dem, så attraheras de positiva
ionerna av den negativa
elektroden och de negativa av den
positiva elektroden. Därvid uppstår
en ström, som växer med
spänningen mellan elektroderna
(område I), tills denna blir
tillräckligt hög för att föra alla ioner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
