Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. C. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
L C.—Ici
1230
giska och symbolistiska
dramernas, i vilka I. ger uttryck åt en
djupt pessimistisk syn på
tillvarons konflikter och med förkärlek
skildrar själssjuka 1. till
undergång vigda existenser. Till denna
period höra vidare Rosmersholm
(1886), där I. i ”adelsmänniskan”
Rosmer skapat en av sina mest
ideala figurer, den fantastiska
Fruen fra havet (1888) och den
ypperliga kvinnoskildringen
Hedda Gabler (1890). I:s sista,
delvis starkt symbolistiska arbeten
äro den storslagna, djupt
idealistiska Bygmester Solness (1892),
den vemodsmättade Lille Eyolf
(1894), tragedin om
övermänniskan John Gabriel Borkman
(1896) och konstnärstragedin
Naar vi döde vaagner (1899). De
äro dramatiska självbekännelser,
som ge uttryck åt I: s stämningar
efter återvändandet till
hemlandet 1891 och tolka ålderdomens
ensamhets- och
ångeststämningai-samt känslan av geniets tragedi.
— I. är en av alla tiders största
dramatiker, och ingen nordisk
författare har utövat ett så djupt
inflytande på världslitteraturen
som han. Hans verk ha uppförts
över hela världen (utom i
Norden främst i Tyskland) och
påverkat de flesta moderna
dramatiker. Hans diktning uppbäres av
en stark känsla av diktandets
allvar (”at digte — det er at holde
dommedag over sig selv”), och den
bottnar i en egendomlig förening
av ett etiskt patos, som kräver,
att människan skall offra sig helt
föi’ sitt kall, och en individualism,
som fordrar personlighetens fria
utveckling oberoende av
samhällets skrankor. Samtiden såg
emellertid i I. främst
samhällskritikern och samhällsreformatorn,
och det är denna sida av hans
författarskap, som starkast påverkat
vår egen litteratur under 1880-t.,
då tendensen i I:s arbeten
utgjorde ett av de viktigaste litterära
stridsämnena. Oomstridd är
däremot den tekniska fulländningen
i I:s arbeten, som genom sin
strängt logiska byggnad, sin
storslagna karaktäriseringsförmåga
och sin psykologiska skärpa
beteckna en förnyelse av det
moderna dramat. — 2. S i g u r d I.,
f. 1859, den föreg:s son,
ämbetsman, politiker och författare. På
1890-t. gjorde sig I. bemärkt som
sociolog och som målsman för de
norska synpunkterna på unionen.
Expeditionschef i
inrikesdepartementet 1899, avgav han ett
betänkande i konsulatfrågan. Han var
1902—03 led. av och 1903—mars
1905 chef för statsrådsavd. i
Sthlm i regeringarna Blehr och
Hagerup. Sedan 1906 led. av
skiljedomstolen i Haag. Gift med
Björnstjerne Björnssons dotter
B e r g 1 i o t, f. 1869, känd ss. en
framstående sångerska. — 3.
L i 11 e b i 1 I., f. M o n r a d
K r o h n, f. 1900, norsk dansös,
gift 1919 med premiär löjtnant
Tancred I., son till I. 2. I., som
1914—17 var engagerad hos Max
Reinhardt, har vunnit storartade
framgånger på dansturnéer i
Europa och Nord-Amerika.
I. C. 1. I. C h r., förk. för Je’sus
Chri’stus.
Ica’ria, se C a b e t.
Ichthyo’1, svavelhaltig
blandprodukt, som framställes ur
bituminös skiffer. Användes i
medicinen mest utvärtes mot
hud-och vissa kvinnosjukdomar.
Ichthyologi’ (av grek. ikty’s,
fisk, och lo’gos, lära), i k t y o
-logi’, vetenskapen om fiskarna.
Ici’, fr. (av lat. ecce hic, se
här), här; kom hit! (tillrop till
hundar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
