Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humlebittersyror ... - Hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
995
Humoral patologi—Hund
996
täristik betecknats ss. en ”sorg i
rosenrött”. I samma mån som
det komiska elementet i H.
starkare gör sig gällande, kan den
alltefter känsloläget närma sig
burlesk uppsluppenhet, där ännu
godmodigheten dominerar, 1. få
beröringspunkter med ironisk
drift, satirisk indignation 1.
per siff ler ande hån. Man plägar i
dylika fall tala om resp, en
bister, bitter och elak H.
HumoraTpatologi’ (av lat.
hu’mor, vätska, grek. pa’tos,
lidande, och lo’gos, lära), se
Medicin.
Humore’sk, humoristisk
berättelse 1. tonstycke.
Humperdinck [ho’-],
Engel-b e r t, f. 1854, d. 1921, tysk
tonsättare, främst känd genom
operan Hans och Greta (Sthlm 1895),
som med intim anslutning till
folkliga melodier i
orkesterarbetet efterbildat Wagnerstilen.
Hu’mulus, se Humle.
Hu’musämnen (lat. hu’mus,
jord), mörkfärgade ämnen, som
uppstå vid växters förmultning.
De utgöra viktiga beståndsdelar i
myllan. Med avseende på sin
kemiska sammansättning kunna H.
huvudsaki. skiljas i sura
hu-m i n s y r o r och neutrala h u
-miner samt i vatten lösliga
humusämnen. Huminsyrorna
lösas i alkaliska vätskor och
avskiljas åter genom syror, under
det att huminerna äro olösliga i
alkalier. — Jfr J o r d m å n.
Humö r (fr. humeur, av lat.
hu’mor, vätska), lynne. Termen
har uppstått därigenom, att man
inom antikens psykologi och
psykopatologi tolkade
känslostämningarna som ett utslag av
vätskeförhållandena inom
organismen, varav även uttrycken
”vara vid sunda 1. dåliga vätskor”
som beteckning för H:s
beskaffen
het härröra. Jfr
Temperament och Medicin.
Hunaf jorden, isl. Hunaflöi,
den största fjorden på n. kusten
av Island.
Hunan, provins i det inre Kina,
s. om den stora Tung-Ting-sjön.
II. är till största delen bergigt
men utomordentligt bördigt. Av
jordbruksprodukter märkas ris,
te, bomull och kamfer. H. är
synnerligen rikt på nyttiga mineral,
särskilt stenkol, järn, koppar och
antimon (mer än halva
världspro-duktionen av antimon). 216,000
kvkm. 20,600,000 inv. Huvudstad
Changsha.
Hund. Bergstekn. (av tjeck.
hunt, liten vagn). En på räls
löpande vagn för berguppfordring
genom donlägiga schakt. — Zool.
H. 1. t a m h u n d, Ca’nis
familia’-ris (fam. H u n d d j u r), är trol.
människans äldsta husdjur, vilket
som sådant påvisats redan under
äldre stenåldern. De förhistoriska
naturfolken synas oftast haft H.
av raser, som dött ut med sitt
folk, men redan från äldsta
historiska tid finner man avbildningar
på t. ex. assyriska och egyptiska
minnesmärken av skilda
hundraser, som i många fall starkt
påminna om ännu existerande.
Många nutida naturfolk ha sina
spec. raser, ss. eskimå-, samojed-,
ostjakhundar m. fl., medan hos
kulturfolken en mängd raser
omhändertagits 1. genom korsningar
och avelsurval framkonstruerats.
Äldre naturforskare, bl. a. Linné,
ansågo alla hundraser härledda
från en, medan den numera
allmänt antagna uppfattningen är,
att flera vilda arter av
hundsläktet vid skilda tider och av olika
folk blivit tämjda. Nuv. raser ha
sedan uppkommit genom
korsningar av dessa arter. I flera av
våra nuv. hundraser förmodas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
