Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrevad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
Herrevad—Herriot
694
jämte Källstad pastorat i
Linköpings stift. Pastoratet skall
framdeles förenas med Rogslösa
pastorat. 425 inv. — 4. Se S t o r a
Herrestad och
östraHer-r e s t a d. — 5. Se V e m m e n
-h ö g s, Ljunits och
Herrestads domsaga. — 6. Se
Ljunits o ch Herrest ads
kontrakt.
Herrevad, Hervadsbro, en
numera försvunnen bro över
Kol-bäcksån i Kolbäcks skn,
Väst-manl. 1. Vid H. besegrade Birger
Jarl 1251 de upproriska
stormännen.
Herrevadskloster, kungsgård
i Riseberga skn, Kristianst. 1.,
har bl. a. tillhört O. V. v.
Kö-nigsmarck. Slottsbyggnaderna
bestå av en stallänga, uppförd 1745,
och två därmed sammanbyggda
boningslängor från början av
1800-t. — Vid H. fanns 1144—
1565 ett danskt munkkloster av
cisterciensorden.
Herrgårdsost, en om
schwei-zerost påminnande, stor- 1.
små-pipig ostsort, av flat, cylindrisk
form och 12—15 kg. vikt.
Herrgårdsras,
nötkreaturs-stam, uppkommen genom
korsning mellan lantraser och
främmande raser. Den värderades högt
under 1800-t.
He’rrick. 1. Robert H., f.
1591, d. 1674, engelsk skald,
prästman, besjöng naturen och
folklivet i graciösa, ofta mycket korta
dikter (Hesperides, 1648), vilkas
friskhet och behag ännu göra
dem populära. Åtskilliga finnas i
sv. övers, av Per Hallström. —- 2.
Robert H., f. 1868,
nordamerikansk författare, sedan 1893 prof,
i engelska i Chicago, har i
romaner, ss. The memoirs of an
ameri-can Citizen (1905; En amerikan,
1908), visat sig som en frnmståen-
Édouard Herriot.
de skildrare av modernt
amerikanskt samhällsliv.
Herriot [eriå’], Édouard,
f. 1872, fransk politiker. H., som
länge varit borgmästare i Lyon,
invaldes i senaten 1912 och i
deputeradekammaren 1919 och har
ss. radikalernas och
radikalsocialisternas ledare under
senare år spelat en betydande roll.
Efter vänsterns seger vid valen i
maj 1924, till stor del en frukt
av hans arbete, och
presidentskiftet i juni, blev H. chef för den
nyvalde presidenten Doumergues
första kabinett och tillika
utrikesminister. H. anslog genast en
mera moderat ton gentemot
Tyskland än företrädaren Poincaré
och tog jämte engelske
premiärministern MacDonald initiativ
till Londonkonferensen juli—aug.
1924, vars beslut om tyska
skadeståndsfrågans reglering enl.
en av finansexperter uppgjord
plan (”Dawesplanen”)
kombinerades med en villkorlig utfästelse
om Ruhrockupationens
upphävande hösten 1925. H. har visat stort
intresse för N. F. och upptagit
förbindelser med Sovjet-Ryssland,
med vilket han stiftade
bekantskap under en studieresa 1922,
skildrad i La Russie nouvelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
