Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herakles - Heraklider - Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Heraklider—Heraldik
658
vara blod från hans sår. Det
skulle vara ett osvikligt medel
att bevara H:s kärlek. Då H.
sedan drog i strid mot konung
Eurytos och segrande hemförde
dennes dotter lole som fånge,
väcktes Deianeiras oro, hon
insmorde en mantel med Nessos’
blod och sände den till H. Då han
tog den på sig, växte den samman
med hans kropp och förtärde den.
H. begav sig till berget Oite, där
han uppstaplade ett bål, som han
själv besteg. Hans vän Filoktetes
(se d. o.) antände bålet och
erhöll H:s båge och pilar. H.
uppsteg sedan i gudarnas krets. —
Under namnet Hercules blev
H. tidigt populär i Rom och
betraktades där nästan som en
inhemsk gud. Nära Circus Maximus
i Rom hade han ett altare. Tionde
av vinst och byte brukade av
ålder skänkas åt H., som tillbads
som främjare av handel och
köpenskap.
Heraklider, enl. grek. myt.
ättlingar av Herakles. Kort efter
Tröjas erövring skulle de jämte
dorerna (se d. o.) ha erövrat
Peloponnesos. Sagan
sammanhänger med de legender, som
bevara minnet ay folkvandringar
och omstörtningar vid den
my-kenska kulturtidens slut omkr.
1100 f. Kr. (se Grekland sp.
1522).
Heraldi’k (av hera’ldus,
låglatinsk form för härold), läran
om vapen i heraldisk bemärkelse,
d. v. s. märkena på sköld och
hjälm, med vad till dylika hör.
H., som nära sammanhänger med
sigillografin, hör liksom denna
till de historiska
hjälpvetenska-perna. Genom studiet av ett
vapen kan man få kännedom om den
släkt 1. person, den tid och det
land, till vilka det vapenprydda
föremålet bör hänföras.
Tidsperio
den anges av vapnets stil och
landet av dess typ. H. är dessutom av
stor betydelse för genealogin,
kultur- och konsthistorien. — V
a-p e n är ett bestämt, efter
heraldiska regler sammansatt märke,
som föres av därtill berättigad
person, släkt, samhälle 1. samfund.
Bruket av i eg. mening heraldiska
vapen uppkom omkr. 1150 under
korstågen. Vapnen voro urspr.
sina bärares personliga
igenkän-ningstecken, men de blevo snart
ärftliga ättemärken och började
redan på 1200-t. användas för
länder och besittningar, varvid den
regerande ättens vapen vanl. även
blev besittningsvapen. Urspr.
innehöll skölden blott ett märke,
men genom vapnens ärftlighet
uppkom snart bruket att i samma
sköld förena två 1. flera, t. ex.
fäderne- och mödernevapnet. Så
uppstodo de sammansatta vapnen
med flera fält. Mans och hustrus
förenade vapen benämnas
alliansvapen. Vid förening av två vapen
står fädernevapnet (i alliansvapen
mannens) till höger (se nedan).
— Så länge den med ättemärke
prydda skölden och hjälmen
utgjorde del av rustningen i strid
1. tornering, kunde H. betraktas
som levande (från mitten av
1100-t. till mitten av 1500-t.),
och då bestämdes bruket av vapen
efter vissa i allm. av rent
praktiska skäl uppkomna regler. Dessa
sammanfattades till största
delen under 1200-t. till en särskild
vetenskap, H., vilken kan indelas
i a) teoretisk H., vapenkunskap
(det praktiskt använda
vapenväsendets historia) och b)
praktisk H., vapenkonst (de ur den
teoretiska H. härledda reglernas
tillämpning vid heraldiska
bildframställningar). —
Tornérspe-len gåvo vapenväsendet dess
rikaste utveckling. Särskilda
äm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
