Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav, Gustaf, svenska konungar - 3. Gustav III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Gustav
144
G:s förslag till ny regeringsform,
vilken lade en väsentligt ökad
makt i konungens händer. Denna
nya makt förstod G. att till det
yttersta utnyttja, och hans
rege-ringssätt blev utpräglat
personligt. 1770-t. utmärktes av en
omfattande reformverksamhet,
vartill G. i allm. tog initiativet. En
grundlig räfst hölls med
byråkratin, penningväsendet
stabiliserades (”myntrealisation”),
skärgårdsflottan och stora
örlogsflot-tan nybyggdes. I
upplysningstidens anda infördes tryckfrihet,
verkställdes humanisering av
rättskipningen genom
inskränkning av dödsstraffet och
avskaffande av tortyr samt gjordes
ansatser till tillämpande av
närings-och religionsfrihet. Genom en
fredlig politik sökte G. avveckla det
spända förhållandet till Ryssland,
med vars härskarinna, Katarina
II, han sammanträffade och
brev-växlade. Med Ryssland och
Danmark ingick Sverige 1780 ett
väpnat neutralitetsförbund, som
åsyftade gemensamt skydd för
handelsfartyg under
nordamerikanska frihetskriget och som blev
av betydelse för folkrättens (se
d. o.) utveckling. — Omkr. 1780
började ett nytt skede i G:s
regering. Ett rykte, som
förnekade G :s faderskap till äldste sonen
Gustav Adolf, föranledde en
brytning med modern. Därmed följde
hos G. en disharmonisk
sinnesförfattning. Flera av de gamla
rådgivarna, främst U. Scheffer,
avgingo och lämnade plats för
yngre, ss. J. K. Toll, E.
Schröder-heim och G. M. Armfelt. En rad
av missväxtår inträffade,
finansiella svårigheter började yppa
sig, mest på grund av G:s slöseri,
hans åtgärd att göra
brännvinsbränningen till ett statsmonopol
och förbjuda hembränningen
väckte förbittring bland
bönderna, den adliga byråkratin
härmades över G:s
självhärskartenden-ser och godtyckliga befordringar.
Vid missnöjets utbrott på
riksdagen 1786 fann sig G. isolerad. På
frihetstidsmanér började den
adliga oppositionen knyta utländska
förbindelser, främst med
Ryssland. Vänskapen mellan G. och
Katarina II hade under 1780-t.
grumlats, medan den för Sverige
farliga förbindelsen mellan
Ryssland och Danmark blivit allt
intimare. Sedan G. vid ett nytt möte
med Katarina (1783) förgäves
sökt spränga denna förbindelse
och sedan han övertygat sig om
att Danmark vid ett ev. svenskt
angrepp kunde påräkna ryskt
stöd, började han finna en krigisk
uppgörelse med Ryssland
ofrånkomlig. Sedan Ryssland kommit i
krig med Turkiet, fann G.
lämpligt att gå till anfall (1788).
Själv betraktade G. detta ss. en
handling av självförsvar, ett
försök att bryta den rysk-danska
inringningen och oppositionens
ryska förbindelser. Kriget var ett
vågspel. Ett officersmyteri utbröt
(se Anjalaförbundet). Ur
det farliga läget befriades G.
genom en dansk krigsförklaring.
Genom resor i bygderna, främst
Dalarna, fick han till stånd en
nationell resning mot danskarna,
som därav och av utländska
påtryckningar förmåddes inställa
fientligheterna. Mot de
uppstudsiga adliga officerarna vädjade
G. till de ofrälse stånden, vilkas
bevågenhet han återvunnit bl. a.
genom eftergifter i
brännvinsfrå-gan, och genomdrev på riksdagen
1789 delvis genom revolutionära
medel (häktning av
riddarhusoppositionens ledare)
förenings- och
säkerhetsakten (se d. o.), som gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
