Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1533
Grekland
1534
ståndarnas politik vid Egeiska
havets nordkust. Korints anfall
på Kerkyra ledde till
utbrottet av de ödesdigra s. k.
peloponnesiska krigen 431—421 och 413
—404. Atenarna begränsade sig
först till sjökrig, Sparta var
hänvisat till infall i Ättika, vilka ej
kunde få avgörande betydelse, då
herraväldet över havet var
grundvalen för Atens
stormaktsställ-ning. Aten drabbades dock hårt
av pest. Perikles dog 429.
Demagogen Kleon genomdrev emellertid
krigets fortsättande. Först 421
slöts en fred på femtio år i
av-mattningens tecken. Mot denna
fred verkade i Aten ett krigsparti
under ledning av Alkibiades (se d.
o.). Denne genomdrev understöd
åt Spartas fiender på
Peloponne-sos och 415 en expedition till
Sicilien för att bistå Atens förbundna
mot det doriska Syrakusa. — I
denna stad hade Gelon 478
efter-trätts av Hieron, under vilkens
ledning Syrakusa och Sicilien
hade en uppsvingsperiod. Efter
Hierons död 466 avskaffades
ty-ranndömet. I de sicilianska
städerna utbröto svåra inre strider;
även sinsemellan råkade de i fejd
och sökte stöd från
Sparta—Korint 1. från Aten. — Det atenska
företaget 415 var ett led i dessa
strider, men avsåg innerst att
skaffa den atenska sjömakten
övervälde också i väster. På grund
av oenighet i Aten samt
spartanernas ingripande slutade
företaget 413 med katastrof för
atenska hären och flottan.
Samtidigt återupptog Sparta kriget
i G. genom att besätta Dekeleia
strax n. om Aten (dekeleiska
kriget). Atens bundsförvanter
av-föllo i stor utsträckning. 411
gjordes ett försök i Aten att
genom inskränkning i demokratin
vinna en fastare ledning. Flottan
förklarade sig emellertid för
demokratin. 410—406
konsoliderades den för Aten avgörande
positionen i n. Egeiska havet genom
segerrikt sjökrig, inlett av
Alkibiades. Emellertid erhöll Sparta
stöd från Persien, och 405
lyckades spartanen Lysandros
tillintetgöra den atenska flottan vid
Aigospotamoi. Aten, som
därmed var avskuret från
Syd-Ryssland och det sjövälde, varpå
hela dess makt grundats, intogs
efter en hungerbelägring 404.
Fred slöts på villkor att Aten
uppgav sina besittningar utom
Ättika, nedrev de långa murarna
till Pireus och utlämnade sin
flotta. Därmed var Atens
sjövälde brutet. Den atenska
demokratin avlöstes för en tid (404
—403) av en oligarki med
aristokratiska och spartanska
sympatier, ”de trettio tyrannerna”.
Efter peloponnesiska krigen är de
grekiska stadsstaternas stora tid
förbi, ehuru de ännu uppvisa
materiellt välstånd och lysande
kulturell blomstring. Perserriket
hade under kriget fått avgörande
inflytande i Greklands inre
angelägenheter. — Även Syrakusa
hade bistått Sparta under kriget.
Där hade 410 kartagerna ånyo
gått till anfall, och ur de strider
detta vållade framgick åter
ty-ranndöme i Syrakusa. Under
Dio-nysios d. ä., d. 367, tillkämpade sig
Syrakusa åter ledningen på
Sicilien och företrädde det nationella
försvaret mot Kartago. — Ehuru
t. ex. Atens handel blomstrade
under 300-t., var G:s ledning
av handelspolitiken förlorad, och
det av naturen fattiga landets
behov av import medförde
maktlöshet. Skaror av greker sökte sig
ut som legotrupper, mest berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
