Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525
Grekland
1526
trakten av Marseille i v. Störst
och rikast blevo Siciliens och s.
Italiens kolonier,
”Stor-Grek-land” (Ma’gna Grae’cia). I
Spanien och på v. Sicilien hejdades
grekerna av fenicierna. I Afrika
grundade de staden Kyrene (se
d. o.). Grekerna sökte i första
hand kuststräckor, på vilka ss.
i hemlandet jordbruksstäder
kunde grundas. Av jonierna i
Mindre Asien grundlädes städer
runt Svarta havet och vid
sunden. Bysans grundades av dorer
från Megara (660). Från Korint
koloniserades bl. a. Syrakusa
och Kerkyra (Korfu) på Sicilien.
Bland andra sicilianska
grekstäder märkas: Selinus, Gela,
Akragas (se Girgenti), Messana,
Himera, bland italiska Sybaris,
Tarentum, Poseidonia (Paestum),
Neapolis. Av särskild betydelse
blevo det från Kalkis grundade
Cumae i Kampanien, som var
den främsta förmedlaren av
grekisk-arkaisk kultur till
Mellan-Italien (se Etrusker) under
600—400-t., och det joniska
Mas-silia (Marseille), som spred
grekisk kultur till det inre av
Euro
pa genom kelterna. I alla dessa
städer bevarades grekiskt
samhällsskick, språk och kultur.
Mellan dem och hemlandet uppstod
en livlig handel, ty det senare
blev beroende av
spannmålsimporten från kolonierna (särskilt de
i Syd-Ryssland, Syd-Italien och
Sicilien), till vilka
kulturprodukter (keramik, vapen, vävnader
och olivolja) exporterades. Som
ledande handelsstäder framträdde
Miletos och Korint, Kalkis,
Ere-tria, ön Egina och senare (efter
550-t.) Aten. Ett utmärkande
drag för kulturlivet i denna
brytningstid var de allgrekiska
helgedomarnas stigande betydelse (jfr
Amfiktyoner, Delfoi,
Olympia). — Storhetstiden
(omkr. 600—338 f. Kr.).
Om-störtningen i samhällslivet vid
övergången från jordbruk till
handel medförde inre strider. I
de flesta städer ledde dessa till
t y r a n n d ö m e, d. v. s.
folkledares (i de flesta fall aristokraters
och handelsmagnaters) välde, som
tillgodosåg mängdens och
handelns krav. I Aten, det enade
Ättikas huvudstad, bestod en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
