Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1495
Grekiska språket
1496
av historieskrivare och filosofer;
även medicinen, vars huvudorter
Knidos och Kos lågo på doriskt
område, använde samma joniska
prosa, som för oss huvudsaki.
representeras av Herodotos och
Hippokrates. Den attiska prosans
uppkomst är knuten till den
sicilianske vältalighetsläraren
Go;r-gias’ uppträdande i Aten år 427
f. Kr. Hos Tukydides har den
ännu ej helt frigjort sig från det
joniska inflytandet, men genom
Atens ställning som ledande
kulturmakt, vartill Platons akademi
och Isokrates’ retorskola i hög
grad bidrogo, blev den attiska
språkformen snart alla bildades
språk; joniskan behöll dock en
plats allt framgent i den
medicinska litteraturen. Arkimedes’ f. ö.
mycket mildrade doriska prosa är
en enstaka företeelse. — Genom
Alexander den stores erövringar
blev G. med ens ett världsspråk; i
de hellenistiska rikena var G. det
officiella språket, en ställning,
som det bibehöll även under
romerskt välde. Denna s. k. koine’,
d. v. s. allmänspråket, hade
omkring Kristi födelse fått en sådan
spridning, att den talades och
förstods så gott som överallt i hela
kulturområdet från Gibraltar
sund till Indien. Trots detta har
den en jämförelsevis enhetlig
prägel ; den är en väsentligen på
grundval av attiskan utvecklad
språkform, som modifierats
genom uppblandning med
företrädesvis joniska element (särskilt
med hänsyn till ordförrådet), en
utveckling, som går tillbaka ända
till det attiska förbundets tid
(400-t.) och i litteraturen tidigast
avspeglas hos Xenofon.
Folkspråket under den hellenistiska tiden
representeras främst av N. T.;
den senaste generationens
storartade fynd i Egypten av papyros-
brev och andra folkliga dokument
ha visat, att den förr antagna
judegrekiska karaktären hos
N. T:s språk i varje fall ofantligt
överdrivits. Under inverkan av
koine nivellerades i det urspr.
språkområdet alltmera de gamla
dialekterna, tills de i början av
kejsartiden så gott som helt och
hållet dogo ut (med undantag av
lakonskan, som fortlever i den
moderna tsakonskan i en avkrok
på halvön Morea). Ur detta vid
antikens slut härskande, tämligen
enhetliga talspråk har det
moderna nygrekiska folkspråket
organiskt utvecklat sig; många av
dess egenheter både i ljud-,
form-och satslära kunna spåras till
antik tid. De talrika nygrekiska
dialekterna förete en helt annan
gruppering än de antika och ha
genom differentiering uppkommit
ur koine först under medeltiden.
— Som skriftspråk efterträddes
attiskan av den litterära koine,
främst representerad av Polybios.
Den organiska utvecklingen
avbröts genom den atticistiska
reaktionen under Augustus och
Ha-drianus, då 400—300-t:s
klassiska attiska uppställdes som
normen för alla författare med
litterära anspråk. Även om så extrema
krav ej kunde upprätthållas,
bidrog denna rörelse i hög grad att
vidga och fördjupa den redan då
befintliga klyftan mellan tal- och
skriftspråk. Det senare genomgick
under medeltiden en egen
utveckling (bysantinsk grekiska) och
fortlever ännu i dag som det
nygrekiska tidnings- och
litteraturspråket. Bortsett från tämligen
obetydliga eftergifter åt
folkspråket och en mera modern
fraseo-logi, är det väsentligen att
betrakta som en stelnad form av
antikens litterära koine. Utan
skolbildning kan det ej förstås av
ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
