Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer - 1. Erik Gustav Geijer - 2. Per Adolf Geijer - 3. Karl Reinhold Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133
Geijer
1134
framlade han sin
historiskt-filo-sofiska åskådning i Feodalism och
republikanism (1818—19). Under
1820-t. deltog han i politiken och
blev en av den historiska
konservatismens ledare i kampen mot
liberalismen. 1825 utgav han sitt
livs huvudverk, första delen av
Svea rikes häfder, en stort anlagd
nationalhistoria, aldrig
fullbordad men sedan omarbetad och
fortsatt i Svenska folkets historia
(1832—36). Genom dessa verk
blev han Sveriges dittills främste
historiker, mindre märklig som
forskare än genom förmågan att
blåsa in liv i det förgångna, genom
sin fantasi, sina idéer, sitt sinne
för personligheternas, särskilt
konungarnas betydelse, genom sin
manliga stil. Under 1830-t.
fördes G. över till liberalismen, som
efter julirevolutionen och engelska
parlamentsreformen fått vind i
seglen. Han blev den borgerliga
medelklassliberalismens man,
förenande dess frihetskrav med sin
”personlighetsfilosofi” och ett
religiöst filantropiskt intresse.
Genom sin tidning Litteraturbladet
förkunnade han 1838 dramatiskt
sitt märkliga ”avfall” från
konservatismen, arbetade som författare
och riksdagsman för
representationsreformen, näringsfriheten,
gymnasiernas modernisering. Han
fick stort inflytande på samtidens
uppfattning. Han anföll också
nyromantikens litterära ideal,
talade för en moderat realism,
varpå han själv lämnat ett ypperligt
prov i sina Minnen (1834). Hela
denna tid skrev han även små
personliga, biktande,
stämningsmät-tade, enkla dikter, ofta med egna
melodier och hörande till vår
poesis mest kända och älskade:
Ensam i bräcklig farkost (1837),
Höstsädet, Tonerna. I dessa och
andra verk, framför allt romanser
och manskvartetter, framträder
G. som tonsättare med frisk och
lätt flytande ingivelse, anslutande
sig till svensk folkton. Av
fler-stämmiga sånger vann särskilt
den urspr. för tre röster skrivna
Aftonbetraktelse (”Stilla
skuggor”) tidig berömmelse. Hans
instrumentala produktion är
mindre betydande. G:s sånger och
kompositioner föredrogos och
utfördes tidigast i den krets, som
samlades i hans och hans hustrus
(Anna Lisa Lilljebjörn) hem,
vilket utgjorde en samlingsplats för
allt vad den tidens Uppsala ägde
av sällskapstalanger och litterärt
intresse (Malla Silfverstolpe,
Amalia v. Helvig, ”Knösarna”
etc.). — G. är en av svensk
odlings stora gestalter. Han gav en
ny ton åt den nationella dikten,
ett starkt, nytt liv åt den svenska
historieskrivningen, en levande,
samlande form åt tidens idealism,
den religiösa, den historiskt
konservativa, lika väl som den
borgerligt liberala. Genom sitt
manligt starka, impulsiva, varma och
djupa sinne, som stod i samklang
med det bästa svenska, blev han
en av dem, som klarast givit
uttryck och prägel åt sitt folks
kynne, gestalt åt dess nationella
liv. — G: s skrifter utgåvos
1849—55 och 1875—77; en ny
fullständig upplaga har
påbörjats 1923. G:s diktning har främst
behandlats av A. Blanck, vars
huvudarbete är Gei jer s götiska
diktning (1918). — 2. Per
Adolf G., f. 1841, d. 1919,
romansk filolog, prof, i Uppsala
1889—1906. G. befrämjade
kraftigt studiet av de romanska
språken i Sverige och utgav en
rad utmärkta avhandlingar
särskilt rörande syntaktiska och
fonetiska förhållanden i franskan.
— 3. Karl Reinhold G., f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
