Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garonne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Garvmedel—Garvning
1072
Garvmedel, växtprodukter,
som användas till garvning,
färg-ning och bläckberedning. Som G.
användas delar av många olika
växter: frukter, blad, ved, bark
m. m., allt innehållande
garvämnen. Av veden 1. av blad
med 1. utan vidhängande
stamdelar av trä- och b 1 a d g a r v
-växter erhållas bl. a. följ. G.:
äkta k a t e k u’ av Aca’cia
Cate-chu’, gaTnbir av Unca’ria
Ga’m-bir, s u m a’ k huvudsaki. av
olika Rhus-arter, och q u e
-b r a c h o. Andra G. erhållas av
barkg^rvväxter, vilka
lämna olika slag av
garvar-b a r k. Hit höra bl. a. bark av
vanl. gran, lärkträd,
hemlock-gran, björk- och ekarter,
Sa’liæ-och Aca’cia-arter (ss. ”golden
wattle”). Av
fruktgarvväx-t e r erhållas bl. a. v a 1 o’ n e a
1. fruktskålar av vissa ekar,
myr obal a’ner 1. frukter av
T ermina’lia-arter, d i’ v i d i’ v i 1.
baljor av Caesalpinia coria/ria
och b a’ b 1 a h 1. babla, baljor
av Aca’cia ara’bica. En särskild
grupp utgöra de växter, som
lämna galläpplen. Se vid.
växtnamnen.
Garvning. 1. G. (av ty. gärben,
av Garbe, kärve, knippa), en
gammal smidesmetod, vid vilken flera
järn- 1. stålstänger hoplades i
en bunt, utsattes för vällvärme,
hopslogos och uträcktes under
en tung hammare. Metoden
avsåg framställning av en
jämnare produkt (g ar vs t ål) än
den, som erhölls vid smidning i
ett enda stycke samt användes
särskilt vid bearbetning av
brännstål (se d. o.). — 2. G. (av ty.
gärben, av gar, färdigberedd),
beredning av hudar och skinn
till läder. Huden är i fuktigt
tillstånd mjuk och smidig, men
torkad blir den hård och spröd. I
fukt övergår den lätt till
förruttnelse, den sväller i vatten och
bildar vid kokning lim. Läder
däremot bevarar även i torrt
tillstånd sin smidighet och
elastici-tet, har ej benägenhet för att
ruttna, sväller obetydligt i vatten och
övergår vid kokning ej alls 1.
endast i obetydlig grad till lim. Vid
G. prepareras läderhuden genom
inverkan av garvmedlet så, att
bindvävsfibrerna ej svälla vid
fuktning och vid torkning ej
klibba tillsammans. — Hudens
beredande till G. Hudarna
blötas först, varpå man avskaver
fett, blodkärl, bindväv o. d. från
köttsidan. Innan hårbeklädnaden
kan borttagas, måste överhuden
uppluckras, vilket vid beredning
av grova hudar sker genom att
dessa viss tid utsättas för fuktig
luft under jämn temperatur
(smultning). Tunnare hudar
brukar man för detta ändamål
lägga i en svag kalkmjölk; kalken
förtvålar därvid även en del fett
i huden. Borttagandet av hår och
överhud (pälning) sker på
grövre hudar med s k a v j ä r n,
en slö kniv med två handtag, på
finare hudar och skinn med en
trästav. Efter pälningen
framträder läderhudens skrumpna
översida, n a r v e n. Hudarna
svällas sedan för att bli mera
mottagliga för garvämnet.
Härvid användas vanl. för tjockare
hudar sura garvämneslösningar.
Har kalk förut använts,
behandlas hudarna med
sväll-b e t a, fettsyror, framställda
genom jäsning av skrotat korn,
vetekli o. d. Jfr Betning 4.
— Garvningen kan ske
efter tre metoder. 1) Egentlig
G. 1. logarvning (av ty. Lohe,
garvarbark) tillgick förr så, att
hudarna nedlades i kar,
nedsänkta i jorden, varvtals med gar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
