Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Frankrike (Historia — 1814)
516
kryterade Parisparlamentet. Då
Ludvigs sonson Ludvig XVI
(1774—92) bestigit tronen,
försökte fysiokraten Turgot att
genom stora ekonomiska reformer,
spannmålshandelns frigivande och
skråväsendets avskaffande
upphjälpa det ekonomiska nödläget.
Vid nordamerikanska
frihetskrigets utbrott ingrep F. till
koloniernas stöd mot England och vann
i freden i Versailles 1783 några
mindre kolonier i Indien, Afrika
och Amerika. Men
krigskostnaderna hade ytterligare förstört
finanserna, vilka bankiren Necker
(se d. o.) ss. minister 1776—81
sökt upphjälpa genom
beaktans-värda skattereformer. Calonne (se
d. o.) gjorde ett sista försök att
rädda situationen genom att
sammankalla en notabelförsamling
1787. Sedan hans reformprogram
förkastats, återstod blott att
inkalla representationen 1789,
vilket ledde till enväldets störtande.
—Franska revolutionen
och Napoleon (1789—1814).
Den kris, som nu nådde sin spets,
utmynnade i franska
revolutionen (se vid. d. o.).
Riksförsamlingen, ombildad till
nationalförsamling, avskaffade
konungadömet 1792 och inkallade
ett nationalkonvent, som antog
en republikansk författning. En
minoritetsdiktatur, som genom
ett blodigt skräckvälde sökte
upprätthålla den av yttre och
inre fiender hotade republiken,
avlöstes 1795 av direktoriet
(se
Direktorialförfatt-n ingen), som vann en mängd
segrar mot de yttre fienderna
men ej lyckades återställa den
inre ordningen. Direktoriet
efterträddes 1799 av
konsulatförfattningen (se d. o.), som lade makten
i händerna på den segerrike
revo-lutionsgeneralen Napoleon Bona-
parte. Därmed var grunden lagd
för en ny monarki, som infördes
genom dennes beklädande med
konsulatet på livstid 1802 och
hans utropande till kejsare 1804
under namn av Napoleon I
(1804—14). F:s kyrkliga
förhållanden ordnades genom
konkor-datet med påven 1801 och de
rättsliga genom lagsamlingen
Gode civil (se Gode). En starkt
centraliserad förvaltning
infördes, och näringslivet upphjälptes
genom protektionistiska
åtgärder. Genom ständiga krig
utsträckte Napoleon sitt välde över
stora delar av s. och mell. Europa
och upprättade en rad lydstater.
Förgäves sökte han dock betvinga
sin värsta fiende England, mot
vilken han fann ett vapen i
kontinentalsystemet (se d. o.). Ett
misslyckat fälttåg i Ryssland
1812 blev utgångspunkten för en
allmän resning mot Napoleon,
som besegrades vid Leipzig 1813
och under trycket av fiendernas
inmarsch i F. abdikerade april
1814. — Rest aur ationen
—30). På F:s tron återinsattes
bourbonerna med Ludvig XVI:s
broder Ludvig XVIII (1814—
24). Främst genom Talleyrands
(se d. o.) skicklighet fick F. i
freden i Paris 1814 behålla sina
gränser från 1792 och återfick de
flesta förlorade kolonierna. En
författning, charta (se d. o.),
oktrojerad juni 1814, skapade en
folkrepresentation på två kamrar
— en vald av folket,
deputeradekammaren, den andra utsedd
av konungen, pärernas
kammare —, vilken fick rätt att
besluta om skatter och att
medverka vid lagstiftningen. I
författningen stadgades vidare
press- och religionsfrihet,
egendomens okränkbarhet,
ministrarnas ansvarighet och domarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
