Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosforescens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Fosforescens—Fosforförgiftning
394
å 10 % tenn. Vid gjutningen
tillsättas några % fosforkoppar,
varvid fosforn verkar som
desoxida-tionsmedel (se D e s o x i d a
-tion). Härigenom (icke på
grund av närvaron av fosfor i
bronsen) erhålles en produkt av
mycket stor hållfasthet, som
användes till särskilt ansträngda
maskindelar.
Fosforescens [-sjä’ns]. Fys.
Ett fenomen, som skiljer sig
från fluorescens (se d. o.) eg.
endast därigenom, att
fosforesce-rande ämnen, ss. barium-,
stron-tium-, kalcium- och zinksulfid
med föroreningar av vissa
metall-salter, många kristallbildande
ämnen m. fl., avge ljus även
någon tid efter ljusbestrålning.
Ljusets färg varierar med
föroreningarnas kemiska
samma,nsätt-ning och med temperaturen.
Den första artificiella,
fosforesce-rande substansen, svavelbarium,
uppges ha framställts 1602 av en
skomakare Vincenzo Cascariolo
i Bologna och kallades den b o
-lognesiska lysstenen,
men själva fenomenet F. var dock
känt långt tidigare. De till
beläggning av urtavlor, kompasser
o. d. använda s. k. 1 y s f ä r g e
r-n a bestå av någon av
ovannämnda sulfider. F. tilltar i styrka
vid uppvärmning men slocknar
då fortare. — Biol. Det ljus,
som utsändes av fosfor och
självlysande organismer, beror
däremot på en rent kemisk
(oxidations-) process, s. k. kemisk
luminiscens, i motsats till
fotoluminiscens (se
Luminiscens). Det av många
djur utstrålade grön- 1.
blå-aktiga skenet uppstår genom
avsöndring av ett särskilt lysämne,
som fosforescerar, även om det
isolerats ur djurkroppen. Hos
flercelliga djur avsöndras lysäm-
net från spridda körtelceller i
huden 1. från ofta rätt
komplicerade lysorgan. De flesta
självlysande djur förekomma i havet
och äro vanl. nattdjur 1.
djup-havsformer, d. v. s. leva mer 1.
mindre i mörker. Bland urdjur
märkes Notilu’ca milia’ris, som,
då den uppträder massvis, bildar
en praktfull mareld (se d. o.).
Även t. ex. skivmaneten Pela’gia
noctilu’ca, sjöpennan Penna’tula
phospho’rea, simpolyper, många
ringmaskar och kräftdjur, några
blötdjur, en del tagghudingar,
manteldjuret Py roso’ma m. fl.
kunna utsända ett
fosforesceran-de ljus. Hos många fiskar,
särskilt djuphavsfiskar, finnas på
huvudet, i rader utefter buken
och sidorna etc. ögonlika, till
lysorgan ombildade
hudkörtlar, vanl. försedda med en
ljus-förstärkande lins och omgivna av
reflekterande substanser och
pigmentskikt. Lysorganen fungera
troligen som igenkänningstecken
för fiskar av samma art, även
som lockbete för bytet 1.
användas till att skrämma bort
fiender. Även en del landdjur, ss.
lysmasken, eldflugor, en
enkel-foting Geo’philus ele’ctricus m. fl.,
äro självlysande.
Fosforförgiftning. Gul fosfor
upptages lättast av tarmen i
närvaro av fetter. Den verkar
förstörande på ämnesomsättningen,
framkallar fettdegeneration hos
alla organ, förstör kroppsäggvitan
och orsakar genom upplösning av
blodfärgämnet och
fettdegeneration av kärlväggen blödningar
från alla organ. Så länge
försäljning av fosfor sti ekor (se
Tändstickor) var tillåten (i
Sverige till 1901), användes detta
lätt tillgängliga gift ofta till
fosterfördrivning, vanl. med
kvinnans död som följd. F. på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
