Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fonem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Fonem—Fonologi
322
vibrationer kunna indirekt göras
synliga. Se Klangfigurer.
Fone’m (av grek, fone’, ljud),
ljudkvantum, som frambringas
genom en bestämd, inövad och
med mekanisk färdighet
företagen anordning av talorganen. F.
äro alltså dels språkljud, ex. f, ö,
dels ord, ex. för, stå, och
ordsammanställningar, ex. förstår du
inte.
Fonendosko’p, speciell form
av stetoskop (se d. o.).
Foneti’k (av grek, fone’,
ljud), vetenskapen om
språkljudens, fonemens (jfr Fonem),
akustiska, anatomiska och
fysiologiska förutsättningar. F.
omfattar dels fonetisk akustik, dels
fonetisk anatomi och fysiologi,
d. v. s. vetenskapen om
talorganens och talcentrums i hjärnan
byggnad och funktioner. —
Fone’ t i s k, som rör språkljud. —
Fonetiska bokstäver,
Fonetisk skrift, se
Fonetiskt alfabet. —
Fonetisk stavning, ljudenlig
stavning.
Fone’tiskt alfabet, serie av
skrivtecken med strängt fixerade
ljudvärden: varje språkljud har
ett tecken, och varje tecken
betecknar blott ett ljud. Den
tyskösterrikiske fysiologen E. W.
Brücke i sin Phonetische
Tran-scription (1863) och den skotske
fonetikern A. M. Bell (d. 1905) i
sitt utmärkta ljudsystem, visible
speech (1867), bygga båda på
nybildade skrivtecken, konstruerade
så, att de element, av vilka varje
tecken är sammansatt,
tillsammans ange motsvarande
språkljuds fysiologiska karaktär. Bell
har format sina teckens konturer
så, att de direkt beskriva
talorganens ställning. En annan
praktiskt betydelsefullare metod
lägger väsentligen det latinska
alfa
betet till grundval och bildar efter
behov nya tecken såvitt möjligt i
anslutning till detta. I Sverige
publicerade K. J. Sundevall 1862
ett F. av 78 bokstäver, som av J.
A. Lundell lades till grund för
landsmålsalf abetet (se
d. o.).
Fonogra’f (av grek, fone’,
ljud, och gra/fein, skriva), en av
Edison 1877 uppfunnen apparat,
med vilken ljud, ss. tal, sång och
musik, kunna ”nedskrivas” och
reproduceras. Det väsentliga i en
F. är en tunn membran av t. ex.
glimmer och ett på denna fästat,
mejselformat metallstift.
Ljudvågor, som träffa membranen,
sätta denna och stiftet i
vibrerande rörelse. Stiftet beskriver ett
skruvformigt spår i en med hårt
vax (urspr. stanniol) överdragen,
roterande cylinder och
framkallar därvid mot vibrationerna
svarande, större och mindre
fördjupningar i spåret. Om därefter
stiftet utbytes mot ett annat, i
spetsen sfäriskt avtrubbat stift,
som med samma hastighet
fram-föres i spåret, bringas membranen
och därmed luften i samma
ljudvibrationer som de ursprungliga,
d. v. s. samma ljud, som upptagits,
återgivas. I princip likartad är
grammofonen. — F o n o g r a’ m,
fonografcylinder med därpå
upptagna ljudtecken.
FonolFt (av grek, fone’, klang,
och li’tos, sten), ”klingsten”, en
grön- 1. gulgrå vulkanisk bergart,
bestående av en tät grundmassa
av sanidin, nefelit och augit med
större strökorn av dessa mineral.
Klyvbar i tunna plattor, som vid
slag avge klingande ljud.
Fonologi’ (av grek, fone’, ljud,
och lo’gos, lära), ljudlära, den del
av ett språks grammatik, som
behandlar fonemen, är dels
deskriptiv, d. v. s. redogör för
11. — L e X. IV. Tr. 12. 3. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
