Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Folkmål
268
i de nämnda grupperna och har
ensam åstadkommit oerhörda
förändringar av språkets yttre
utseende. De långstaviga ha avslipat
ändelserna ända till bortfall, t. ex.
tacka i norrländska mål tacke
o. d. 1. rent av tack. Däremot
är stamstavelsens vokal i tacka
väsentl. oförändrad. De
kort-staviga däremot bevara
ändelse-vokalen på grund av en annan
fördelning av accenttrycket än i
de långstaviga. Men detta
accentförhållande medför även, att
både ändelse- och stamvokal
förefalla mera flytande och kunna
förändras ända till
oigenkännlighet, särskilt då vokalerna
därjämte ömsesidigt påverka
varandra. Ordet baka har t. ex.
öppet a (som i riksspråkets
hatt) i båda stavelserna, men det
kan också bli bäka, båkå o. d.
Denna företeelse, ”vokalbalans”,
finnes även i ö. Norge, och spår
därav finnas i sveamålen och
möjligen i ännu sydligare
dialekter. Någon stor enhetlighet i de
norrländska målen föreligger
dock ej. Härjedalen och Jämtland
intaga en särställning gentemot
kustlandskapen och uppvisa en
mängd överensstämmelser med
norska dialekter. Visserligen nå
hälsingemålen in i Härjedalen
(t. o. m. över-Högdal och
Älvros), men i den övriga delen av
landskapet talas en dialekt av
norskt skaplynne. Jämtland
däremot, som har många egenheter
i grammatisk byggnad
gemensamma med närmast belägna
delar av Trondhjems stift, har
dock tidigt utvecklat sig i
övervägande överensstämmelse med
svenska tendenser.
Kustlandskapens F. i den norrländska
dialektgruppen kunna
karaktäriseras som en på egenartat sätt
fortbildad, starkt splittrad utgrening
från sveamålen, varvid dock
starka tendenser från Norge
även ingripit. I regel bildar varje
floddal ett enhetligt
dialektområde. De norrländska
kustlandskapens mål ha fortsatt upp utefter
älvarna, varför man träffar
västerbottniskt mål i Lycksele
lappmark och ångermanländska i
Äsele lappmark. — De
norrländska målen visa mångenstädes
även överensstämmelse med
göta-mål, ibland med ett sammanhang
över ö. Norge, t. ex.
vokalförkortning framför konsonantgrupp:
lässte, läste, adjektivändelsen
-ut, -et o. d.: tokut, tokig,
västgötska toketer. Man får kanske
också räkna med ett
genombrotts-område över Bergslagen och
Hälsingland, där götiska nyheter
nått fram. Ett över n. och även
en del av mell. Sverige utbrett,
mycket påfallande dialektdrag är
förmjukning av k, g och ng i
sådan ställning som i: tatje, taket,
byddja, bygga, län{d)je, länge
o. d. Denna företeelse, vilken
även uppträder i s. Skåne, når
här ned till en gräns, som går
genom Uppland något n. om
Uppsala och genom Västmanland och
som således även omfattar en
stor del av 2) sveamålen.
Inom denna målgrupp intar
uppländskan en central ställning.
Från Uppland synas språkliga
egenheter ha spritt sig långt
utanför det egentliga
sveamåls-området, i n. utefter
Norrlandskusten, i s. ned till
Smålands-kusten och Öland, österut till de
svenska målen på andra sidan
Östersjön. Till sveamålen höra
Gästrikland och väl närmast
också större delen av Hälsingland
och Dalarna, vilka bägge
sistnämnda landskap uppvisa
över-gångsområden till norrländska
mål. Särskilt uppvisar övre
Da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
