Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folklore - Folkmedicin - Folkminnesforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Folkmedicin—Folkminnesforskning
262
ning (se d. o.). — Folklorist,
folkminnesforskare.
Folkmedicin, den läkekonst,
som, oberoende av
läkarvetenskapens aktuella åskådningssätt och
metoder, traditionellt fortlever
hos kulturfolkens breda lager. I
stor utsträckning grundar sig F.
på folktron (se d. o.), i det den
helt enkelt utgör den till
medicinsk praxis omsatta,
traditionella uppfattningen om
sjukdomarnas orsaker och sättet att
påverka desamma. — Ett
ålderdomligt drag är, att man antar
”övernaturliga” orsaker för sjukdom
och död och anser hälsa och liv
vara det normala, ”naturliga”.
Avbrytandet av detta naturliga
tillstånd beror på ingripande av
en illvillig makt, vanl. osynliga
andemakter (t. ex.
”gastkram-ning”). F. använder häremot
vissa medel, som av gammalt,
ha rykte för att ”fördriva ont”.
Ofta äro de desamma, som av
den kristna kyrkan använts i
exorcistiskt syfte, ss. vatten
(helst vigt), salt, heliga ord
(t. ex. ett psalmboksblad, men
också många kristna 1. äldre
besvärjelser). Andra grunda sig på
en likartad, icke av kristendomen
upptagen tradition, ss. kol, glöd,
rök, stål, ärvt silver, ”stulet och
hemburet”. Alla dessa medel
brukas också i avvärjande syfte, ss.
på odöpt barn, som anses särskilt
utsatt för ”ont” (t. ex.
bortbyt-ning). — Döden, liksom vissa
”orenhetstillstånd” hos levande
människor, anses smittosamma.
Speciellt utsatta för dylik
”smitta” äro ofödda barn i moderlivet,
och F. föreskriver därför många
försiktighetsmått för havande
kvinnor. Dessa böra akta sig för
att se djur slaktas, komma i
beröring med lik etc., vilket anses
framkalla sjukdom, t. ex. den
”ältan”, ”skärvan”, ”riset” m. m.
benämnda barnsjukdom, som
vanl. är rachitis (se d. o.).
Botemedlen gå vanl. ut på att
överföra ”smittoämnet” på något
annat än den sjuke. — En stor
mängd sjukdomar anses vidare
uppkomma genom ”förgörelse”,
d. v. s. genom illvilliga människors
magiska konster. I regel hjälper
häremot endast att besegra för
göraren, vilket ofta sker genom
magiska motdrag. Häxor och
trollkarlar anses mista sin makt, om
man slår dem till blods. Då all
förgörelse enl. äldre kristen
åskådning grundar sig på en av
djävulen meddelad makt, ha de kyrkliga
kampmedlen spelat en stor roll vid
motverkandet av härigenom
uppkomna skador. — F. omfattar
emellertid tillika en gemensam
skatt av mer 1. mindre
erfarenhetsmässigt framkomna
”naturliga” sjukdomsbeskrivningar och
läkemedel. Till stor del bygga
dessa på yttre analogier och bota
gärna lika med lika (t. ex. rödsot
med dekokt på röda bär). I andra
fall äga dessa ”huskurer”, som
ofta kunna spåras genom
medeltidens ”örteböcker” tillbaka till
den högt utvecklade
grekiskromerska läkekonsten, ett
otvivelaktigt värde. Många av dem ha i
förbättrad form upptagits av den
moderna läkarvetenskapen.
Folkminnesforskning, den del
av folklivsforskningen (se d. o.),
som sysslar med studiet av den
andliga kulturens alster,
folkminnena, omfattande
folkdiktning, folkmusik,
folksed och folktro (se
dessa ord). — F. förekommer ss.
vetenskapligt studieämne vid
uni-versitetet i Lund, där H y 11 é n
-Cavallii stiftelse 1918
grundades som ett centralarkiv för
Syd-Sverige. Till utredande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
