Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygbomber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Flygfrukt—Flygförmåga
180
tar 1. med films, de senare i
seriekameror, som automatiskt med
lämpliga tidsintervall avbilda
terrängen. F. användes i krig som
spaningsmedel (detaljbilder) och
för kartframställning, vare sig i
planet (mosaikbilder) eller med
höjdlinjer. I fredstid användes
F. för rekognoscering av obekant
terräng, hos oss t. ex.
skogsbestånd, för reklam- och
översiktsbilder samt för revidering av
äldre och framställning av nya
kartor. De bästa resultaten
erhållas härvid genom
stereofotogram-metriska metoder (se
Stereo-fotogrammetri). F.
innebär en av de bästa möjligheterna
för ekonomiskt utnyttjande av
befintlig flygmaterial.
Flygfrukt, Flygfrö, se
Växternas spridning.
Flygfält, område, som tagits i
bruk för landflygplans start och
landning. Permanenta F. äro
försedda med bränsledepåer, lokaler
för förvaring och reparation av
flygplanen, stundom även med
fyrbelysningsanordningar.
Flygförarcertifikat, bevis om
persons behörighet att föra
flygplan. F. infördes först i
Frankrike redan under flygningens
första tid och utfärdades där av
franska aöroklubben. Sedermera
fingo olika länders aèroklubbar,
anslutna till ”Féderation
Aero-nautique International” (F. A.
I.), behörighet att utfärda
internationellt F., efter det kandidaten
undergått vissa praktiska
flygprov. I Sverige utfärdas dylikt
”internationellt F.” av Kungl.
Svenska Aöroklubben, Sthlm. I
den mån staten börjat intressera
sig för reglering av den civila
flygningen, ha i flera länder av
staten uppställts särskilda
fordringar för behörighet att föra
civila flygplan och införts
sär
skilda, statliga F. Så är sedan jan.
1923 förhållandet i Sverige, där F.
utfärdas av
Luftfartsmyndigheten. Internationellt (F. A. I:s) F.
berättigar således ej längre att
föra flygplan i Sverige. Dessa
statliga F. äro av två slag:
privat-och trafikförarcertifikat.
Fordringarna omfatta godkända dels
praktiska, dels teoretiska prov,
vilka äro specificerade i n:r 4 av
”Meddelanden från
Luftfartsmyndigheten”.
Flygförmåga, förmåga av
aktiv rörelse i luften, äga bland nu
levande djur endast insekter,
fåglar och fladdermöss (jfr
Flygödlor). Dessa grupper äro dock
så artrika, att c:a 75 % av alla
landdjur kunna flyga. Hos
samtliga har F. uppnåtts genom
utbildning av horisontala, i vertikal
led rörliga vingar, vilkas
fästpunkt ligger framför och över
kroppens tyngdpunkt. Vingarnas
framkant stödes av vingnerver
(insekter) 1. armskelettet;
bakkanten är däremot böjlig, elastisk.
De smala, långa vingarna äro de
effektivaste. Hos små djur är
ving-ytan i allmänhet relativt störst,
liksom även antalet vingslag per
tidsenhet. Så t. ex. utför vanliga
husflugan c:a 200, en sparv 13, en
duva 4—8, en pelikan 1—2
vingslag i sek. Flyghastigheten är hos
flugor 2—2,3, humlor 3—5,
bromsar ända till 14 och hos duvor
intill 25 m. i sek. Många fåglar
kunna med vindens tillhjälp glida
fram eller t. o. m. höja sig i luften
med orörligt utbredda vingar,
vissa kunna flyga så långa sträckor
som c:a 1,000 km. utan
mellanlandning. Vanl. flyga fåglarna ej
högre än c:a 400 m. över marken,
örnar och särskilt gamar dock
ofta upp till 3,000 m. och däröver.
— Av annat slag är den
”flygförmåga”, som består i en passiv
fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
