Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1583
Finland
1584
genom en större inflyttning från
Sverige utbrett sig, särskilt över
hela Nylands samt s. och mell.
Österbottens kusttrakter. I dess
spår följde kristendomen, som
utbreddes genom de svenska
”korstågen”, vilka snarast äro
att betrakta ss. erövringståg.
Erik den heliges korståg (omkr.
1157), avsåg att lägga s.v.
Finlands kusttrakter under den
kristna kyrkan och under svenskt
välde, förmodligen även att trygga
den pågående svenska
inflyttningen och handeln. Åbo och flera
smärre fästen uppfördes runt om
för att trygga erövringen, och
Uppsalabiskopen Henrik (se d. o.)
kvarstannade för att organisera
kyrkan. Under de upprepade
tronstriderna i Sverige kunde
herraväldet icke alltid
upprätthållas, och i samband därmed
avstannade den katolska lärans
utbredning, medan från ö. den
grekisk-ortodoxa tron utbreddes och
varaktigt antogs av karelarna.
Ett kraftigt försök att rädda
”kyrkans plantering” gjordes av
biskop Tomas, en kraftnatur,
vilken bedrev omvändelseverket
bland finnarna med våldsamma
medel. Birger Jarls korståg (det
s. k. andra korståget) mot
tavas-terna, som med svärdet
kristnades, ledde till att deras land
un-derlades svenska kronan.
Tavaste-hus uppfördes under hans
vistelse i landet. Den urspr.
erövringen, som gått under namnet
Finland, ökades nu med
Tavast-land och med kustlandet s.
därom, dit svenska nybyggare
antagligen nu talrikare inflyttade,
kallande området Nyland. —
Senare medeltiden. F.
bortförlänades under den följande
tiden till medlemmar av
konungaätten, ty såväl Birger Jarls son
Bengt som Magnus Ladulås’ son
Valdemar buro titeln ”hertig av
F.” Då slutligen en del av
kare-larnas land lagts under det
svenska väldet, uppkom (för alla de
erövrade provinserna) den
sammanfattande benämningen
Österlanden, senare österland, och
inemot år 1500 F., medan den urspr.
provinsen F. fick beteckningen
Egentliga F. Ett tredje korståg
företogs 1293 av marsken Tyrgils
Knutsson mot trakterna kring
Viborgska viken, varvid Viborgs
fäste byggdes. Ett trettioårigt
krigstillstånd med ryssarna
(nov-goroderna) följde nu, vilket
avslöts genom freden i Nöteborg
1323, vari tre härad (”gislalag”)
av karelarnas land erkändes
tillhöra Sverige. Nordgränsen blev
dock icke klart fastställd, vilket
medförde framtida stridigheter.
De samhälleliga förhållandena
förblevo primitivare i ö., där svenskt
samhällsskick ej som i v. och s.v.
utbredde sig även över de av
finnar bebodda områdena. Av de
svenska landskapslagarna
tillämpades åtminstone Hälsingelagen i
vida delar av landet, och senare
kom landslagen till användning i
F. Tidigare en enda lagsaga,
delades F. 1435 i tvenne. Norrfinne
och Söderfinne. Dess huvudort
Åbo blev landets administrativa
och kulturella centrum. Där
resi-derade en konungens
befallnings-havande, vilken betraktades som
den främste i F., och biskopen,
vars stift omfattade alla tidigare
nämnda landskap. Till
Åbobisko-parna anknyter sig väsentligen
landets kulturella utveckling
under medeltiden. Märklig var
i synnerhet Hemming (1338—
66), under konung Magnus
Eriksson, vars politiska strävanden
han skänkte sitt stöd. Åt F:s
invånare utverkades förmodligen
med hans medverkan delaktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
