Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1555
Filosofi
1556
retiska filosofier. Däremot var
logiken endast propedeutik 1.
förskola för den egentliga F.
Vetenskaper som etik och politik
(samhällsvetenskap) samt pætik och
retorik torde motsvara vad redan
Aristoteles någon gång kallat
praktiska och poetiska F. —
Aristoteles’ uppfattning av begreppet
F. blev i stort sett bestämmande
för medeltidens aristoteliska
skolastikei’ och för den s. k.
ny-aristoteliska riktningen under
nyare tid. 1600- och 1700-t:s
stora filosofer, Cartesius,
Spi-noza, Leibniz etc., följde i sin
uppfattning av F:s begrepp den
genom skolastiken hävdvunna
traditionen; så ock Chr. Wolff, vars
systematik fick stor betydelse
även för 1800-t:s betraktelsesätt.
Wolff indelade F. i en mera
teoretisk disciplin, av honom kallad
metafysik, senare av hans
lärjungar benämnd teoretisk F.,
samt vad Wolff själv kallar
praktisk F. Till den förra
räknar han dels den allmänna
principvetenskap, som då plägade
kallas ontologi (läran om det
varande), dels läran om
världsalltet, kosmologin, själsläran,
psykologin, och läran om Gud
som ren förnuftsvetenskap, den
naturliga teologin. Den
praktiska F. omfattar etiken 1.
sedeläran, ekonomiken, läran om
människan i hennes mera privata
samhällsgemenskap, och
politiken, läran om människan ss.
medlem i statsgemenskapen.
Logiken var för Wolff liksom för
Aristoteles en inledning 1.
propedeutik till hela F. Även sådana
vetenskaper som den rena fysiken,
meteorologin, fysiologin,
överhuvud alla förklarande
vetenskaper, räknades av Wolff till F.,
i detta fall som delar av
kosmologin. Från de rent filosofiska
vetenskaperna skiljer Wolff dels
matematiken, dels historiska
vetenskaper, såväl naturalhistoria,
som historia i humanistisk
mening. Även Kant stod med
vissa reservationer och
modifikationer på Wolffs ståndpunkt
i sin uppfattning avF:s begrepp
och indelning. Även hos andra
stora tänkare från 1800-t:s
början och förra hälft, ss. Hegel, var
alltjämt gränsen mellan F. och
fackvetenskapliga discipliner 1.
specialvetenskaper långt mindre
skarp, än vad den mer och mer
tenderat att bli i senare tidei-; så
ock hos en positivist som Comte
samt hos hans store engelske
efterföljare Spencer. över huvud
har i England — och även i
Amerika — begreppet F. ännu i det
allmänna språkbruket bevarat en
stark känning med den
vidsträckta betydelse, det av ålder haft.
Även eljest finner man ännu i
våra dagar hos filosofer med
mera empirisk orientering en
uppfattning av F:s begrepp, som
medger ett kontinuerligt
sammanhang mellan F. och
fackvetenskaperna, medan filosofer av
mera spekulativt kynne äro
benägna att begränsa F. till mera
allmänna principundersökningar
av logisk, kunskapsteoretisk,
metafysisk 1. praktiskt filosofisk
innebörd. Ss. en representativ
exponent för den mera
encyklope-diskt omfattande riktningen inom
vår tids filosofi må anföras
Wundts definition: ”F. är den
allmänna vetenskap, vilken har
till uppgift att förena de genom
fackvetenskaperna förmedlade
kunskaperna till ett
motsägelsefritt system och att återföra de
av vetenskapen begagnade
allmänna metoderna och
förutsättningarna för kunskapen till deras
principer.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
