Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
Europa
1276
Landskap med kanaler i n. Nederländerna.
arter. Nordtyska låglandet, n.
Ryssland och trakterna kring
nedre Volga och Ural äro täckta
av kvartära bildningar, så att
berggrunden där ytterst sällan
går i dagen. En del av de tyska
lågbergen, ss. Erzgebirge och
Böhmerwald, ävensom Auvergnes
högland i Frankrike och området
mellan Dinariska Alperna,
Balkan och Egeiska havet
uppbyggas av urbergarter. Så är också
fallet med flera av Pyreneiska
halvöns bergskedjor. Kring mell.
och nedre Rhen ävensom i mell.
England och på åtskilliga andra
ställen förekomma vidsträckta
lager av produktiv
stenkolsformation. Yngre eruptiver
förekomma på många håll, särskilt
i Auvergne, kring mell. Rhen, i
Apenninerna, på sydsidan av
Karpaterna och Balkan ävensom
flerstädes inom Fennoskandia
och framför allt pä Island, som
till stor del uppbygges av
ungvulkaniska bergarter. — E. har
under skilda geologiska perioder
varit skådeplatsen för stora
bergskedjeveckningar. Urbergets
struktur, t. ex. inom
fennoskan-diska området, visar, att sådana
förekommit före den
kambrosi-luriska tiden, ö. Sveriges
pene-plankaraktär var utbildad redan
före silurtiden. En bergskedja
från tiden närmast efter
silur
tiden är den skandinaviska, som
har sin fortsättning på
Spetsbergen och i n. Skottland (k a 1
e-d oni sk a veckzonen). ’ De
veckberg, som samtidigt uppstått
i s. och mell. E., ha genom ännu
senare veckningsprocesser
fullständigt försvunnit. Efter
kar-bontidens slut började en ny
veckningsperiod, varunder
upp-kommo en hel del av de
mellan-tyska småbergen (her cynisk a
veckzonen), ävensom s.
Irlands, Wales’ och Bretagnes
berg samt vissa bergskedjor på
Pyreneiska halvön. Förmodligen
bildades vid denna veckning även
Uralbergen och en del mindre
betydande höjdsträckningar i n.
Ryssland (Timanbergen m. fl.).
E:s högsta bergskedjor äro också
de yngsta. Alperna, Pyrenéerna,
Apenninerna, Karpaterna och
Kaukasus (alpina v e c k z o
-n e n) bildades först under
tertiärtiden, samtidigt med
Himalaya i Asien och Atlasbergen i
Afrika. Mot slutet av
tertiärtiden inträffade i skandinaviska
bergskedjan en nedisning, som
under sin största utbredning
sträckte sig ned i mell. Tyskland.
Även Island var vid denna tid
helt nedisat, och där liksom i v.
och n. Skandinavien finnas ännu
obetydliga rester av inlandsis.
Is-tidsavlagringarna ha i hög grad
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
