Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1079
England
1080
härefter allt starkare. Karl
tvangs 1674 att avbryta ett i
förbund med Frankrike påbörjat
krig mot Holland, och yrkanden
framställdes, att hans broder
Jakob, som var ivrig katolik, skulle
uteslutas från tronföljden. Med
detta mål organiserades ett
politiskt parti, whigs, under det
tories, ehuru högkyrkliga, slöto
sig kring konungen. I hopp
att lugna oppositionen gav
konungen sitt bifall till Habeas
Corpusakten (1679), som sedan
blivit ett bålverk för den
personliga friheten. Denna eftergift
hjälpte föga, och sedan tre
parlament upplösts, försökte Karl
med hjälp av franska subsidier
efter 1681 regera utan parlament
och blev därvid alltmer beroende
av Ludvig XIV. Efter
upptäckten av en sammansvärjning
lyckades han krossa whigpartiet, och
vid Jakob II:s (1685—88)
tronbestigning var konungens
ställning därför mycket stark.
Ett uppror av Karl II :s
illegitime son, hertigen av Monmouth
nedslogs, men Jakobs
målmedvetna strävan att återinföra
katolicismen berövade honom
hastigt alla sympatier. 1687
utfärdade han en s. k.
indulgens-förklaring, som suspenderade
alla kyrkliga strafflagar och
till-lät alla dissenters offentlig
gudstjänst. Han vann dock icke de
protestantiska dissenters’
sympatier och stötte sig med
episkopal-kyrkan. Krisen påskyndades av
att drottningen 1688 födde en
son. Närmast till kronan var
förut Jakobs protestantiska
dotter Maria, gift med
Nederländernas ståthållare, Vilhelm
av Oranien. Jakobs regering
hade förut haft prägel av
övergångsperiod, men nu hade man
att motse en katolsk dynasti på
E:s tron. Jakob förlorade hastigt
sina anhängare, och Vilhelm blev
i tysthet uppmanad att störta
sin svärfader. Sedan han 5 nov.
1688 landstigit med en här i E.,
flydde Jakob till Frankrike. —
England efter 1688. Vilhelm
sammankallade ett parlament,
och detta valde Vilhelm III
(1689—1702) och Maria II
(1689—94) till regerande konung
och drottning. Vilhelm skulle
ensam föra styrelsen, men innan
han erkändes som konung, måste
han godkänna Declaration of
Righ-ts (se d. o.), som bekräftade
engelsmännens gamla fri- och
rättigheter och därmed definitivt
avgjorde striden mellan
konungamakt och parlament till det
se-nares förmån. Denna välvning
har kallats ”den ärorika
revolutionen”. I E:s historia utgör den
början till en ny epok och för
Europa fick den sin stora
betydelse genom att E., som hittills
gått i Ludvig XIV: s ledband, nu
blev en av dennes ivrigaste
motståndare. Den förnämsta
drivfjädern härtill var oron för att
Belgien skulle falla i Frankrikes
händer. Under Vilhelms regering
fastslogs den parlamentariska
ministeransvarigheten samt
treårsperiod för parlamentsvalen.
1694 grundades Bank of England.
I den yttre politiken ingrep E.
i det stora koalitionskriget mot
Ludvig XIV, som begagnade sig
därav att skicka den störtade
Jakob II till Irland med trupper
för att återerövra sitt rike.
Vilhelm slog Jakob vid Boyne 1690,
och Irland kuvades med stor
stränghet. Även i Skottland hade
Vilhelms konungadöme mött en
opposition, som dock snart
betvingades. Genom freden i
Rijs-wijk 1697 blev Vilhelms
konungadöme erkänt av Ludvig XIV.
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
