Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektricitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Elektricitet
850
delbart sin E., vilken ledes bort.
Om däremot en elektriskt laddad
lackstång beröres, förlorar den
sin E. endast på det ställe, där
beröringen skett. Man skiljer
därför mellan ledare (t. ex.
metaller, människokroppen, jorden)
och oledare 1. isolatorer
(t. ex. glas, ebonit, luft). I själva
verket finnes dock intet ämne,
som är fullständigt oledande. —
1734 upptäckte Dufay, att
det finnes två slag av E.,
vilka han efter de ämnen, som
vid. gnidning alstrade de olika
slagen, kallade glas- och
hartselektricitet.
Numera talar man i stället om
positiv och negativ E.
Kroppar, laddade med samma
slags E., repellera varandra;
kroppar, laddade med olika slags
E., attrahera varandra. — Den
E., som erhålles genom gnidning
av olika ämnen, kallas f r i k
-tionselektricitet 1.
statisk E.
(seElektricitets-maskiner och
Elektro-s t a t i k). E. kan även
framställas med galvaniska element
1. dynamomaskiner. E., alstrad av
element kallas ofta g a 1 v an i s k
E. Såväl med element som med
dynamomaskiner erhålles
strömmande 1. dynamisk E. Någon
egentlig skillnad mellan
dynamisk och statisk E. existerar ej.
■— Afånga försök ha gjorts att
förklara de elektriska
företeelserna. Franklin framställde
1756 den s. k. unita riska
teorin, enligt vilken alla
kroppar äro fullständigt
genomträngda av E. Ökas en kropps E.
över det normala, blir den
positivt laddad, minskas E., blir den
negativt laddad. S y m m e r
ansåg däremot att positiv och
negativ E. voro två skilda s. k.
elektriska fluida (den
dualis
tiska teorin). Enligt
Farada y och Maxwell är det
väsentliga i elektriska företeelser
de elektriska och magnetiska fält,
som uppstå omkring en elektriskt
laddad kropp och som stå i
omedelbart växelförhållande till
varandra. Alaxwells teori är rent
matematisk men har bekräftats
experimentellt av Hertz m. fl.
Genom L o r e n t z m. fl. infördes
begreppet elektricitetsatomer,
vilka uppfattas såsom E:s
bärare. Enligt elektroteorin
finnes i en elektriskt laddad
ledare ett antal fritt rörliga
(negativa) elektroner, som
avskilts från atomerna (se Atom
sp. 830). Dessa elektroner äro
laddade med samma sorts E. och
sträva därför att spridas från
varandra så långt som möjligt,
d. v. s. till ledarens yta. Det inre
av ledaren är oelektriskt, vilket
kan visas experimentellt. I
oledande ämnen äro elektronernas
rörelser obetydliga. Isolering av
en laddad ledare hindrar
därför elektronernas spridning från
ledaren. Är antalet fria
elektroner stort, blir ledaren negativ
i förhållande till en annan ledare,
i vilken elektronantalet är
mindre 1. antalet positiva, ej rörliga
atomrester är övervägande.
Sättes en negativt laddad metallkula
i förbindelse med en positivt
laddad dylik, sprida sig den förras
elektroner ögonblickligen ut över
den senare, d. v. s. en elektrisk
ström uppstår. Alellan kulorna
fördelas E., så att deras resp,
elektricitetsmängder förhålla sig
som radierna i kulorna (1. som
kulornas kapaciteter).
Elektrici-tetsmängden (elektronantalet)
per ytenhet är däremot omvänt
proportionell mot radierna. Är
en laddad ledare försedd med
en utskjutande spets (som kan
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
