Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Donkeypanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Dop
460
Jesus själv säges aldrig ha
döpt, och först på det tydligt
sekundära stället Matt. 28: 18
ff. (liksom i den sena perikopen
Mark. 16: 9 ff.) lägges en
uppmaning till D. i den uppståndnes
mun. Urspr. har väl det kristna
D., likasom sin förebild, framför
allt varit ett bättringens D.,
endast att de kristna icke blott
väntade Messias utan bekände
sig redan ha mött honom, i
Jesu person. Detta på judisk
mark. Med kristendomens
utbredning fattades D. efter hand
alltmer i analogi med hedniska
mysteriehandlingar, d. v. s. som
ett sakrament, vilket genom
själva handlingen 1. det därvid
brukade elementet förmedlade
övernaturliga, himmelska gåvor.
Så hos Paulus (huvudställe:
Rom. 6: 1 ff.), därefter hos vissa
hans lärjungar (t. ex. Tit. 3:5)
samt b os den 4:e evangelisten
(Joh. 3:5). I de hednakristna
församlingarna pä Paulus’ tid
skedde D. tydligen under
nämnande av Kristi namn. Först
omkr. en mansålder senare synes
den tredelade formeln (”i
Faderns, Sonens och den helige
Andes namn”) ha kommit i
bruk. Formen för D. var från
början neddoppning, helst i
rinnande vatten. Dock nämnes redan
tidigt (i De tolv apostlarnas
lära) begjutning ss. tillåten. Så
länge församlingen var
missionerande, döptes givetvis i första
hand vuxna personer. Redan
tidigt, senast vid slutet av 100-t.
har även barndop förekommit och
från mitten av 200-t. blev det
alltmera brukligt och
kombinerades då också med namngivningen.
Redan från äldsta tid
genom-gingo vuxna före D. en tids
undervisning i den kristna trons
huvudmoment (katekume’n-
institutionen). I anslutning till
den tredelade dopformeln
utge-staltades också snart
grundstommen av en trosbekännelse, som
dopkandidaten hade att vid D.
recitera (jfr Apostoliska
trosbekännelsen). Vid
barndop övertogs
bekännelseplikten av dopvittnena 1.
faddrar n a, vilka tillika hade att i
nödfall sörja för barnets kristliga
fostran. Till själva
dophandlingen anslöto sig så småningom en
hel del andra moment, ss. a b r e
-nuntiationen och dess
motsvarighet exorcismen (se
dessa ord) samt den bekräftande
smörjelsen med olja. I äldre tider
icke knuten till något bestämt
ämbete blev dopförrättningen
med episkopatets utbildning
betraktad som ett biskopens
privilegium. Därför funnos blott vid
biskopssätena baptisterier
(se d. o.). Då det emellertid blev
omöjligt för biskopen att själv
förrätta alla D., överlämnades
denna funktion åt andra präster,
medan biskopen (från 300-t.)
förbehöll sig invigningen av
smörjelsen och i Västerlandets kyrka
även själva smörjelseakten,
vilken därigenom småningom
bildade ett eget från D. skilt sakra-
Dopfat av driven mässing. Täby
(Uppl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
