Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diadoker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Diafan—Diafragma
280
långvariga strider, under vilka
alla medlemmar av den
rättmätiga konungafamiljen
undanröjts samt de kämpande efter
Antigonos’ föredöme alla antagit
konunganamn (306), lyckades de
fyra förbundna besegra och döda
Antigonos vid Ipsos (301 f. Kr.),
varefter de delade hans område
mellan sig. Därmed var det
alexandrinska väldets splittring
beseglad. — I Makedonien fördrevs
Kassandros’ ätt 294 av Demetrios
Poliorketes, som 288 f. Kr. själv
förjagades av Lysimakos (vilken
utom Trakien erhållit v. Mindre
Asien) och sin granne Pyrros av
Epeiros. Lysimakos’ rike
upplöstes, sedan han 281 f. Kr. dödats
av Seleukos, som under tiden
befäst sitt välde i västra och
mellersta Asien (Syrien och
Babylo-nien). 276 f. Kr. återvann
Antigonos’ ätt Makedonien genom
Demetrios’ son, Antigonos
G o n a t a s, och behöll det intill
romarerövringen, med undantag
för Grekland och Epeiros, som
gjort sig självständiga. I
Egypten grundläde Ptolemaios (I) en
dynasti, som regerade till 31 f.
Kr., medan Seleukos (I, med
tillnamnet Nikator) behöll större
delen av Alexanders välde i
Asien från Egeiska havet till
Indus (det syriska 1. séleukidiska
riket). Under hans efterföljare,
seleukiderna, gingo dock stora
delar förlorade. Så grundade
Filetairos 281 riket Pergamon i
v. Mindre Asien, där
attalider-nas praktälskande dynasti
härskade till 133 f. Kr. Bitynien,
Kappadokien, Pontos, Galatien
(erövrade av invandrade galliska
stammar omkr. 280 f. Kr.) samt
Armenien lösgjorde sig som
självständiga riken, likaså i öster
Baktrien och det mäktiga
Partien under ar sak idoina (se A r -
sakes), vilket rike på 100-t.
nådde ända från Eufrat till
Indus. Omkr. 80 f. Kr. erövrades de
sista resterna av det seleukidiska
riket av Armenien, som kort
därefter självt blev romerskt. —
Alla dessa riken ha kallats
hellenistiska, liksom perioden ur
kulturell synpunkt bär namnet
helle-nismens tid. Se Hell en i s m,
Romerska riket samt
ovannämnda länders och fältherrars
namn.
Diafa’n (grek. diafane’s),
genomskinlig.
Diafanome’ter (av grek,
dia-fane’s, genomskinlig, och me’tron,
mått), instrument för
uppmätning av ämnens och särskilt
luftens genomskinlighet.
Diafoni’ (grek. diafoni’a,
missklang), i antiken detsamma
som dissonans; under tidigare
medeltiden en tvåstämmig sats.
Diafora’ (grek., åtskillnad,
olikhet), retorisk figur, som
består i upprepning av ett ord i
olika betydelse. Ex.: ”Där såg
jag såg vid såg, varhelst jag såg.”
Diafore’s (grek. diafo’resis,
fördelning, utdunstning),
svett-ning; svettdrivande behandling.
— Diafore’tisk,
svettdrivande.
Diafra’gma, grek., skiljevägg.
Anat. Se Mellangärde. —
Fys. 1. I optiken en ogenomskinlig
skiva, en s. k. bländare,
försedd med en cirkelrund öppning
i mitten. Placerat framför en
lins, utestänger 1. avbländar D.
perifer a strålar (randstrålar).
Man skiljer på två slag av D.,
nämligen
synfältsblända-r e, som reglerar synfältet, och
aperturbländare, av
vilken aper t ur en (se d. o.) är
beroende. — 2. I akustiken en
vibrerande och ljudalstrande
skiva. — 3. En membran (hinna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
