Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Danton
110
islamitiska mystiken. — D. är
icke blott medeltidslitteraturens
oomstritt största namn utan
även en av de mest betydande
diktare, som någonsin funnits.
Vad som i främsta rummet
frapperar hos honom är hans
utomordentliga språkliga genialitet
och den oerhörda kraften i hans
skildringar, varpå berömda
exempel finnas särskilt i Inferno
(mötet med Paolo och
Fran-cesca, samtalet med Farinata
degli Uberti). Men även det
lyriska, stämningsskildrande
elementet behärskar han med
mästerskap. I detta hänseende äro
redan episoderna i Vita nuova
fulländade; ytterligare prov på
denna sida av hans konst finnas
i Purgatorio, bl. a. i den första
sången med dess skildring av
skärseldsberget och i de sista
sångerna (mötet med Beatrice på
skärseldsbergets topp).
Emellertid ligger D:s oerhörda betydelse
icke endast på det rent litterära
området. Politiska, sociala och
kyrkliga konflikter hade hos
12-och 1300-t:s människor
framkallat en stark längtan efter
förnyelse och förbättring
(refor-matio, som det hette i tidens
språkbruk). Denna riktning
representeras särskilt av den
helige Bonaventura, den
kala-briske mystikern Joachim da
Fiore, den helige Franciscus av
Assisi och hans lärjungar m. fl.
I samlad och konstnärligt
förädlad form framträder samma
tendens i D:s diktning.
Härigenom kommer D. att framstå
som en av upphovsmännen till
renässansen. — D: s verk finnas
utgivna i otaliga upplagor, och
flerstädes både i och utom
Italien ha sällskap bildats för
att främja utforskandet av hans
liv och verk. Till sv. är Vita
Georges Danton. Samtida målning,
nuova översatt av Wulff,
Komedin av Lovén, Lidforss, Bring och
Norlind.
Danton [dagtå’ij], Georges
Jacques, f. 1759, d. 1794,
fransk revolutionsman, urspr.
advokat. D. anslöt sig vid
revolutionen 1789 till
Cordelier-klubben (se d. o.) 1790. Stödd
på den mest radikala och
handlingskraftiga delen av Paris’
befolkning, lyckades D. ombilda
Paris’ kommunalråd till sitt
lydiga verktyg. Han var trol.
den ledande i det folkupplopp,
som 10 aug. 1792 medförde
monarkins störtande. Därefter blev
D. justitieminister, och då de
utländska makternas arméer ryckte
in i Frankrike, blev han själen i
försvaret mot revolutionens yttre
och inre fiender. Med sina eldiga
tal kallade D. folket till fanorna
och sände arméer mot de hotade
gränserna. Samtidigt uppeggade
lian hänsynslöst pöbeln till kamp
mot revolutionens inre fiender,
vilket ledde till de ohyggliga
”septembermorden” (1792) på
Paris’ rojalister. D. var i
utrikespolitiken klok och besinningsfull;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
