Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cementstål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1141
Cementstål—Censur
1142
Cementstål, stål, framställt
genom cementering.
Cena’kel (lat. cena’culum, fr.
cénacle), egentligen matsal,
sammanslutning av personer med
gemensamma intressen. Termen
har i synnerhet knutits till den
krets av franska nyromantiker
(Le Cénacle), som 1828 fylkades
kring Victor Hugo och till vilken
slöto sig Gautier, Sainte-Beuve,
de Vigny, Musset m. fl.
Cenci [tje’ntji], Beatrice,
f. 1577, d. 1599, dotter till en
italiensk adelsman; mördade sin
fader och dömdes på grund därav
till döden och avrättades. I
folkfantasin har C. framstått som
en martyr, som begick dådet för
att värna sin ära. Shelley och
Nicander ha dramatiskt
behandlat hennes öde.
Cendré [saqdre’], fr.,
ask-färgad, askblond (om hår).
Cendrillon [sagdrijå’g], fr.
(av cendre, aska), eng.
Cinde-rella, ty. Aschenbrödel, da.
Aske-pot, sv. Askungen, hjältinnan i
en mycket spridd folksaga. C. är
den ringaktade styvdottern, som
tvingas att förrätta de grövsta
sysslor men som med sin
fegudmors hjälp vinner prinsen och
kungariket. Da. Esben Askefis,
no. Askeladden, är en manlig
motsvarighet. Den äldsta bearb.
av Cendrillonsagan är av
Per-rault (1697).
Cenni di Pepo [tje’nni], se
C i m a b u e.
Cennini [tjeni’ni],
Cenni n o, f. omkr. 1370, italiensk
målare, mest bekant som
författare till en Trattato della
pit-tura (avhandling om måleriet),
som ger viktiga upplysningar om
de italienska 1300-talsmålarnas
teknik och konstuppfattning.
Cenobiter (grek. koino’s,
ge
mensam, och bi’os, liv), de
asketer, som levde tillsammans
(munkar) till skillnad från
anakore-terna, som bodde var för sig. Den
första munkkolonin, coeno’bium,
grundades av P ak omi os (se d. o.).
Cenoma’ner, ett keltiskt folk,
som först bodde i Gallien och
omkr. 400 f. Kr. slog sig ned i
Nord-Italien.
Cenota’fium (grek. kenota’fion,
tom grav), en minnesvård, som
man uppsatt över en avliden
person på en plats, utan att denne
där är begraven.
Ce’nsor (lat., värderingsman,
granskare). 1. Fornromersk
ämbetsman med uppgift att uppgöra
skatte- och medborgarlistor
(censur) samt kontrollera
finansförvaltningen, senare även att utse
senatorer och ha uppsikt över
sederna. C., som voro två,
ut-sågos först omkr. 450 f. Kr. bland
patricier, från 350 även bland
plebejer. — 2. Person, som
förordnats att granska och godkänna
tryckalster, teaterpjäser,
kine-matograffilmer m. m. före
offentliggörandet eller framförandet.
Se Censur. — 3. Officiell
kontrollant vid examina. Se
Studentexamen.
Censu’r (lat. censu’ra),
granskning. Med C. menar man i
allmänhet en av offentlig
myndighet verkställd granskning av
en skrift, innan densamma får
befordras till trycket, av skådespel,
innan det får uppföras eller av
kinematografisk film, innan den
får offentligen förevisas. C.
förekommer även i betydelsen av
granskning av brev eller
telegram, innan det får
vidarebefordras till adressaten (jfr
Brevhemlighet). Vidare
förekommer C. i fråga om akademisk
avhandling, men denna C. avser ej
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
