Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celsus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133
Celsus—Cement
1134
Anders Celsius. Stick av J. Cardon.
ders C., f. 1701, d. 1744, sonson
till C. 1, astronom, professor i
Uppsala från 1730. Under en
fem-årig utländsk studieresa gjorde
han sig bemärkt genom i
Nürnberg 1733 utgivna iakttagelser
över norrsken i Sverige och
genom i Rom utförda mätningar
av solljusets intensitet. I
samband med en från Paris förberedd
gradmätningsexpedition till Peru
föreslog C. liknande mätningar
för bestämmandet av jordens
av-plattning; två sådana utfördes
också, den ena under C:s
medverkan i Lappland. På C:s
föranstaltande påbörjades 1740
observatoriet i Uppsala, det
första i Sverige, färdigt 1742.
Mest känt är C:s namn genom
den hundradelade
termometerskalan; den av honom föreslagna
avvek emellertid från den nu
begagnade C.-skalan, i det han satte
vattnets kokpunkt till 0°, dess
fryspunkt till 100°. — C., vilken
ss. naturvetenskapsman var
New-tons lärjunge, var en av de
första svenska anhängarna av
Kristian Wolffs filosofi. C. var
1725—44 sekreterare i Veten-
skapssocieteten i Uppsala, vars
ledande kraft han under dessa
år var. — 4. Olof C. d. y., f.
1716, d. 1794, son till C. 2, biskop
i Lund, historiker, har författat
Konung Gustaf I :s historia (1746
—53) och Konung Erik XIV :s
historia (1774), tvenne mycket
spridda och lästa arbeten.
Medlem av Svenska Akademien 1786.
C., som flitigt deltog i det
politiska livet, var vid riksdagen
1760—62 en av mössornas ledare
men slöt sig 1769 till hov- och
hattpartierna. Under Gustav
III:s tid var C. en inflytelserik
medlem av prästeståndet, där han
företrädde den moderata
oppositionen.
Celsus, Aulus C o r
ne-1 i u s, omkr. 30 f. Kr.—50 e. Kr.,
romersk encyklopedist, av vars
verk dock endast den medicinska
delen finns kvar.
Celsus, se K e’ 1 s o s.
Celt, ett numera sällan använt
namn för sådana forntida
metallyxor, som sakna vanligt skafthål.
De äro av två slag:
skaft-c e 11 e r, där yxan fästes i den
kluvna ändan av skaftet och
hålcelter, där (det vanligen
böjda) skaftet fästes i den
holk-formiga yxan.
Cembalo [tje’mbalå], ital., se
Hackbräde.
Ce’mbratall, se T a 11.
Cement (av lat. caeme’ntum,
murbruk), ett i närvaro av vatten
hårdnande bindemedel. Med C.
förstås i dagligt tal
portlandcement, utgörande en bränd
och sedan finmalen blandning av
kalk och lera, uppfunnen av
engelsmannen Aspdin 1824. Till
råmaterial för
cementfabrikationen användes kalksten och lera,
på vilka man beträffande kemisk
sammansättning ställer vissa
fordringar. Kalken bör först och
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
