Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cartesianska dykaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Cartesius
1068
Kenatus Cartesius. Kopparstick av E.
Fiequet efter målning av Fr. Hals.
vetna) väsen är till sin natur
ändligt och förutsätter därför
föreställningen 1. idén om ett
oändligt väsen. Denna idé, som
C. jämlikt sin kunskapsteoretiska
rationalism (se d. o.) fattar som
medfödd, kan ej ha något annat
upphov än det oändliga, än Gud
själv, vars existens därmed för C.
framstår såsom bevisad. — Guds
verklighet får för C. viktiga
kunskapsteoretiska konsekvenser.
Gud är sannfärdig och unnar även
sina skapade varelser att bliva
delaktiga av sanningen. Därmed
äger jag enligt C. en underpant
på att allt, som med full klarhet
och tydlighet för mig framstår
som en tankenödvändighet, måste
vara sant och verkligt. Såsom
sådana tankenödvändigheter te sig
dels idén om Gud som den
absoluta verkligheten eller
sub
stansen (se d. o.), dels idéerna
om mitt eget medvetande eller
tänkandet, cogita’tio, å ena sidan,
den i rummet utsträckta
verkligheten, exte’nsio, å den andra
sidan såsom var för sig
självständiga verkligheter, vilka dock
på grund av sin relativitet eller
ändlighet endast i mera oegentlig
bemärkelse kunna kallas
substanser. C. betonar emellertid så
starkt deras självständighet
gentemot varandra, att man plägat
karaktärisera hans uppfattning
om förhållandet mellan själ och
kropp såsom dualism (se d. o.).
Den växelverkan mellan själen
och kroppen hos människan,
vilken C. dock antager blir därför
snarare ett tankekrav eller ett
postulat än en motiverad teori.
— Den materiella världen
karaktäriseras i och för sig enligt C.
av egenskaperna utsträckning,
delbarhet och rörelse, varemot
alla andra egenskaper hos tingen,
såsom färger, toner, lukter m. m.
endast äro ett uttryck för vårt
sätt att uppfatta dem, men ej för
deras egen beskaffenhet. De
enskilda tingen bestå ytterst av
smådelar, korpuskler, vilka dock
till skillnad från Demokritos’
atomer ej tänkas som absolut
odelbara (jfr Atomistik).
Tingens tillblivelse och utveckling
bör enligt C. med största möjliga
konsekvens återföras till ett
rörelseförlopp hos korpusklerna,
jämlikt inertiens (se d. o.) lag,
vilken C. torde ha formulerat
oberoende av Galilei. Därjämte
har C. genom sin lära, att
rörelsesumman i världsalltet
alltid förblir oföränderlig, på ett
om än icke adekvat sätt
anteci-perat principen om energins
oförstörbarhet (se Energi). I
sitt krav på en konsekvent,
mekanistisk naturförklaring, ut-
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
