Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunns- och badorter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Brunns- och badorter
660
Wiesbaden, Kreuznach i
Tyskland. Särskilt kolsyrehaltiga
koksaltkällor äro Homburg,
Kissing-en, Nauheim. 7. Bitterkällor.
Relativt rika på glaubersalt äro
Karlsbad och Marienbad, på
kalksulfat Contrexéville och Vittel,
pä magnesiumsulfat (engelskt
salt) Hunyadi Janos, Püllna
och Saidschütz. 8. Järnkällor
med antingen järnsulfat, ss.
Ron-cegno, Levico, Ronneby, eller
järnkarbonat, ss. Pyrmont,
Homburg, Driburg, Modum samt
nästan alla svenska järnkällor, av
vilka de starkaste äro Porla,
Karlstad, Tulseboda, Lannaskede,
Grennaforssa. Arsenik
förekommer jämte järn i en del vatten,
ss. Roncegno, Levico. 9.
Svavelkällor med svavel i form av
svavelnatrium 1. svavelväte, ss.
Aachen, Nenndorf. — Av svenska
brunnsorter ha av ålder anlitats:
för blodbrist Porla, Ronneby och
en del andra med järnvatten, för
matsmältningsorganens
sjukdomar Porla, Ronneby, för
njur-åkommor Ronneby, för
sockersjuka Ramlösa. Av utländska
platser besöka svenskarna gärna
för gall- och magåkommor
Karlsbad och Vichy, för fettsot och
förstoppning Marienbad, för
hjärtåkommor Nauheim, för
sockersjuka Karlsbad, Neuenahr,
för njuråkommor Contrexéville,
Wildungen, för gikt och
reumatism Wiesbaden, Baden-Baden,
Gastein. — De egentliga
badorterna indelas efter vattnets
beskaffenhet, huvudsakligen
använda badformer (jfr Bad) och
belägenhet, således efter icke
enhetliga grunder: 1. Badorter med av
naturen ljumt till hett vatten
(25°—65°) med mycket ringa
mängd fasta beståndsdelar i
lösning. Vattnets temperatur har
den största betydelsen, därjämte
dock även ortens höjd över havet,
olika badteknik och möjligen den
olika radioaktiviteten. Sådana
platser äro Badenweiler, Gastein,
Bormio, Ragatz, Teplitz,
Schlang-enbad. 2. Orter med koksaltbad.
Vid mycket stark salthalt
utsät-tes huden för en stark retning.
Baden äro dels kalla, ss. vid
Homburg, Kissingen, dels
ljumma, ss. vid Soden. Vid vissa
saltkällor, ss. Kreuznach, brukar
man stundom ytterligare öka
badens salthalt genom tillsats av
koncentrerad saltlösning (s. k.
Soolbad ; användes vid skrofulos).
Orter med varma koksaltbad äro
Wiesbaden, Baden-Baden, med
kolsyrehaltiga N auheim och
Öynhausen. J. Sjö- och
havsbad-orter. Insjöbaden ha blott
betydelse som uppfriskande medel.
Redan östersjöbaden verka mera
stimulerande, dels genom luftens
sälta, dels genom de kraftigare
vågslagen. De kunna dock icke
mäta sig med de egentliga
havsbaden, särskilt med avseende på
luftens och vattnets sälta. Under
det i Sverige alldeles saknas
akratotermer (mineralkällor med
indifferent vatten) och till bad
användbara koksaltkällor, äga vi
däremot goda badorter vid såväl
Östersjön (Visby, Källvik, Ystad
m. fl.) som västkusten
(Marstrand, Lysekil, Strömstad m.
fl.). Av havsbadorter märkas i
Norge Larvik, Sandefjord, i
Danmark vid Sundet Marienlyst,
Hornbæk m. fl., vid Nordsjön
Skagen, Fanö m. fl. Tyskland
har ett mycket stort antal
östersjöbadorter, t. ex. de av
svenskar under senare år mycket
besökta, på Rügen belägna (Binz
m. fl.), samt en del
Nordsjöbad-orter, ss. Borkum, Norderney.
De franska badorterna vid
Atlanten och Medelhavet, de senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
