Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostadsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Bostadsfrågan
402
huvudsak att tillskriva
ingripanden från den s. k.
allmännyttiga byggnadsverksamheten, vilken ej har till
syfte ekonomisk vinst utan
endast bostadsbristens avhjälpande.
FÖre kriget och ännu under
kristidens första år torde endast
omkring Vto av hela antalet
bostadslägenheter ha åstadkommits
genom allmännyttig
byggnadsverksamhet. I huvudsak uppbars då
denna genom filantropiska
föreningar och stiftelser. De statliga
åtgärderna i B. föllo i huvudsak
på stadsplane- och
byggnadslagstiftningens samt
egnahemslåne-verksamhetens (se Egna hem)
områden, om ock statens
affärs-drivande verk redan tidigt begynt
i viss utsträckning tillhandahålla
sina befattningshavare bostäder.
Stadskommunerna medverkade
även till uppkomsten av egna
hem och hyreshus, men deras
mest betydelsefulla insats i
bostadsfrågan vid denna tidpunkt
torde säkerligen vara de
omfattande förvärven av tomtmark.
Särskilt gäller detta i fråga om
Stockholm, varigenom bl. a.
möjliggjordes uppkomsten av de
kommunala trädgårdsstäderna
Enskede (1908), Äppelviken (1913)
och Ulvsunda (1915). Den
svenska bruksindustrin har
långvariga och goda traditioner på
bostadsbyggandets område, vilka
fullföljts och omformats efter
vår tids krav vid Domnarvet,
Sandviken, Åtvidaberg,
Huskvarna, Hagfors, Höganäs,
Malmberget och Kiruna m. fl. ställen.
Undei’ krisåren tog den
allmännyttiga byggnadsverksamheten under delvis nya formei’
(kooperativa bostadsföreningar,
halvkommunala bolag, direkt
kommunalt bostadsbygge,
stats-och kommunalsubvention) ett
så
dant uppsving, att i de större
städerna 1916 %, 1917 nära ’/g,
1918 och 1919 över 2/, samt 1920
och 1921 drygt hälften av
bo-stadstillskottet föllo på
densamma. Den nedgång, som denna
art av byggnadsverksamhet
visat 1920 och 1921, får
emellertid icke direkt tillskrivas en
motsvarande stegring av den
enskilda, spekulativa
bostadsproduktionen, utan snarare att
egna-hemsbyggandet på grund av
arbetsförhållandena inom
byggnadsfacket samt vissa bestämmelser i
gällande reglemente för
stats-subvention vid uppförande av hus
med smålägenheter, blivit
väsentligt mera framträdande än förut.
Den allmännyttiga
bostadsproduktionen, närmast framdriven
av den enskilda företagsamhetens
minskade intresse för särskilt
bostadshus med smålägenheter
(arbetarbostäder), har till stor
del möjliggjorts genom lån och
subventioner från statens och
kommunernas sida, men såsom
dess bärare hava i stor
utsträckning framträtt även
bostadsföreningar och
bostadsaktiebolag samt industriella
företag. Av de 1921 i de större
städerna genom allmännyttig
byggnadsverksamhet tillkomna
bostadslägenheterna hade 16,6 %
uppförts genom statens
affärsdri-vande verk, 60,1 % genom
kommunerna, 13,2 % genom
kooperativa bostadsföreningar och
allmännyttiga bostadsbolag samt
10,1 % genom industriella
företag. — Byggnadsverksamheten
har dock varit så otillräcklig, att
särskilt i de större städerna en
svårartad bostadsbrist
uppkommit. Bland märkliga försök
att fylla krigsårens
byggnads-underskott och höja de mindre
bemedlades bostadsstandard
mär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
