Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodpinkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Blodpinkning—Blodpropp
102
Zool. Hos de lägre, ryggradslösa
djuren förekommer vanligen
endast en cirkulation av
kroppsvätskan i själva kroppshålan.
Även då blodkärlssystem finnes,
är detta oftast, ss. t. ex. hos
led-och blötdjur, öppet, d. v. s.
blodet strömmar från artärerna ut
i kroppshålan och återvänder
därefter in i venerna. Hos fiskar
består hjärtat av endast ett
förmak och en kammare samt
innehåller venöst blod. Detta föres
till gälarna genom g ä 1 a r t ä
-ren samt efter syrsättning
genom aortan ut till kroppens olika
delar och går slutligen tillbaka
till hjärtat. Hos gr od- och
kräldjur blandas det arteriella blodet
från vänstra förmaket mer 1.
mindre fullständigt med det
venösa från högra förmaket i den
enhetliga 1. ofullständigt delade
hjärtkammaren. Från denna föres
alltså blandat blod ut i kroppen.
Endast hos krokodildjur finnas
liksom hos fåglar och däggdjur
två skilda kammare. Hos fiskar
samt groddjur på larvstadiet
passerar blodet hjärtat en gång
under ett varv genom kroppen; B.
säges här vara enkelt. Hos
groddjur efter lungandningens
inträdande och hos övriga
ryggradsdjur sker denna passage tvä
gånger; B. kallas här dubbelt.
Hos de djur, där arteriellt och
venöst blod aldrig blandas, säges
B. vara fullständigt i motsats
till ofullständigt B., där dylik
blandning äger rum.
Blodpinkning 1.
blodstall-ning, avgång av blod- 1.
(vanligare) blodfärgämnesförande
urin, det sistnämnda symtom för
sommarsjuka hos
nötkreatur och korslamhet hos
häst.
Blodplasma, se Blod sp. 89.
Blodplätt, se Blod sp. 92.
Blodpropp, en plugg av
stelnat blod, till en början i
huvudsak bestående av blodplättar och
vita blodkroppar och därpå
tillökad av koagulerat blod, delvis
1. fullständigt tilltäppande en
ven 1. artär. Mera sällan bildas
en B. i hjärtat. I en artär
hindrar B. blodströmmen från
hjärtat och kan ge anledning
till brand i den bortom B.
liggande kroppsdelen eller
uppmjukning (i hjärnan). I en ven
utgör B. ett hinder för blodets
återflöde till hjärtat, och följden
blir blodstockning, svullnad och
värk. Själva processen och
summan av dess symtom kallas
trombo’s. B. själv kallas tromb,
egentlig B., och bildas
företrädesvis i venerna, mycket sällan i
artärerna. Den organiseras
småningom till bindväv, och
cirkulationen i kärlet kan helt eller
delvis återställas. Stundom
uppmjukas den, och delar av
densamma kunna lösslitas och med
blodströmmen slungas in i en artär
och där fastna. Denna sekundära
B. kallas e’mbolus, hela processen
med dess symtom emboli’.
Vanligaste platsen är för en tromb
lårvenen, för en embolus högra
hjärtkammaren och lungartären.
Är den tillräckligt stor för att
tilltäppa denna artär, inträder
nästan ögonblicklig död. Mindre
lungembolier framkalla blott
andnöd, håll och blodhosta. I stora
kretsloppets artärer framkalla
embolier samma symtom som i
dem direkt bildade tr omber.
Utom sin mekaniska verkan kan
en embolus från en varig tromb
ge anledning till varbildningar
på olika ställen (se
Blodförgiftning); embolier från en
kräftsvulst kunna sprida
kräftan. — B. förorsakas av svag
hjärtverksamhet, dåligt blod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
