Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodkroppsräkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Blodkroppsräkning—Blodomlopp
98
Blodkroppsräkning, se
Blodprov.
Blodkräkning härrör i
allmänhet från magsår 1. magkräfta, i
förra fallet oftast med färskt,
rött, i senare med gammalt,
kaffe-sumpliknande blod. Förväxling
kan i förra fallet ske med
blodhosta, som dock ger ljusare, av
luftblåsor skummande blod. Som
förebud iakttagas ofta smärtor,
utan eller i samband med
måltiderna. Mot pågående blödning
användes isblåsa på maggropen.
Den sjuke ålägges absolut
stilla-liggande och under flera dygn
avhållsamhet från mat och
dryck; i dess ställe ges
vatten-ingjutning i ändtarmen och i
nödfall närande lavemang.
Grundsjukdomen behandlas med diet,
ofta med gott resultat operativt.
Blodkärl, de rör, i vilka blodet
föres omkring i kroppen. De äro
av tre slag: pulsådror 1.
artärer, vilkas väggar äro
tjocka och elastiska, och som föra
blodet från hjärtat, hår rör
s-kärl 1. kapillärer, i vilka
de finaste artärerna övergå och
vilkas väggar äro ytterst tunna,
samt de ävenledes tunnväggiga
blodådrorna 1. venerna,
som föra blodet tillbaka till
hjärtat. Alla artärer föra
arteri-ellt blod utom lung- och
gälartärer, vilka innehålla venöst;
med undantag av de arteriellt
blod innehållande lungvenerna
föra alla vener venöst blod. Efter
döden finner man artärerna
tomma, emedan de på grund av sin
elasticitet drivit ut allt blod.
Man trodde därför i äldre tider,
att artärerna voro luftådror, och
att endast venerna voro
blodförande (därav benämningen
blodådror). Egendomligt nog fäste
man sig dock icke vid att man
under livet vid tryck på större
artärer känner stöten (pulsen)
av varje hjärtslag, som driver in
blodet, och att vid snitt blodet
sprutar ut stötvis i stråle. Vid
skada å vener flyter det däremot
ut långsamt och likformigt. Se
vidare Blodomlopp och
Blodstillning.
Blodkörtlar, se Inre
sekretion.
Blodledare, oelastiska, mellan
hårda hjärnhinnans lager
belägna kanaler, som leda blodet från
hjärnan och huvudskålen till
halsvenerna.
Blodlever, se B 1 o d sp. 90.
Blodlutsalt, se
Järnföreningar.
Blod mjöl, torkat och
pulveri-serat blod, det äggviterikaste av
alla fodermedel (76 % smältbar
äggvita), användes i små
dags-givor, vanligast åt svin (högst
0,3 kg. pr dag). 0,65 kg. anses
motsvara 1 foderenhet. —• Som
gödselmedel saknar B. numera
praktisk betydelse.
Blodmjölkning beror på
bristning av smärre blodkärl i juvret,
sår i spenkanalen e. d. Se J u v
-rets sjukdomar.
Blodomlopp,
blodcirkulation, försiggår i hjärtat och
blodkärlen. För att
livsprocesserna i de celler, av vilka
djurkroppen består, skola kunna
vidmakthållas, måste energi i form av
näringsmedel och syrgas — för
frigörande av denna energi genom
syrsättning — tillföras cellerna.
De för cellerna odugliga ämnen,
som samtidigt bildas, måste
vidare avlägsnas. Detta utföres
genom B. (och genom lymfan i
lymfkärlen; se d. o.). Hjärtat är
hos människan och däggdjuren en
ihålig, mycket kraftig muskel,
bestående av en höger- och en
vänsterhälft, vardera delad i ett
förmak och en kammare. Då
4. — L » x. II. Tr. 15. 11. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
