Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furlong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Fyrlingmaskiner—Fysik
836
Fyrlingsmaskiner, se
Lokomotiv sp. 714.
Fyrskiftesbruk, se
Växtföljd.
*Fürst. 2. T h o r v a 1 d F.
avled 1927.
*Fysik. Historia. Systematiska
studier i F. känner man först
från grekerna, ehuru även de
äldre kulturfolken hade
kunskaper häri. Bland grekerna äro
de mest kända Demokritos,
Arki-medes (inom statiken), Heron
(värmeläran) och Pytagoras
(akustiken). (Jfr Optik sp. 1344.)
Nämnvärda kunskaper om
elektriska och magnetiska fenomen
funnos ej. Under slutet av
antiken och medeltiden gjorde F.
endast små framsteg. Vid nya tidens
början tog utvecklingen ny fart.
Här märkes först Lionardo da
Vinci. Gilbert och v. Guericke
började studera elektriska och
magnetiska fenomen, den senare
konstruerade även den första
luftpumpen. Av största betydelse
var G. Galilei, vilken
grundläde dynamiken. Viktiga
akustiska rön gjordes av
Mersen-ne. Torricelli uppfann barometern,
och Snellius undersökte
ljusbrytningen. Under senare delen av
1600-t. gjorde mekanik och optik
stora framsteg genom Huygens
och framför allt Newton. Den
förres vågteori för ljuset besegrade
den senares emissionsteori först
sedan den preciserats av Young
1802. Gasernas egenskaper
studerades av Boyle och Mariotte.
Under 1700-t. utvecklades
mekaniken till stor fulländning av Euler,
Lagrange, Laplace m. fl. Black
upptäckte det latenta värmet.
Cavendish och Coulomb
uppställde lagen för kraftverkan mellan
elektriska laddningar. Den
galva-niska elektriciteten upptäcktes av
Galvani, undersöktes vidare av
Volta och användes vid 1800-t:s
början av Nicholson, Davy m. fl.
till elektrokemiska försök. Under
1800-t. fortsatte på alla områden
en snabb utveckling. Mekaniken
utvecklades ytterligare av Gauss,
W. R. Hamilton och H. Hertz,
akustiken av Helmholtz och
Ray-leigh. Inom optiken utbildades
spektroskopin av Fraunhofer,
Bunsen, Kirchhoff och Ångström
samt den geometriska optiken av
Gauss, Abbe m. fl., den
fysiologiska optiken av Helmholtz. Inom
värmeläran märkes uppställandet
av energiprincipen genom Mayer,
Colding och Joule samt av
entro-piprincipen genom Carnot,
Clau-sius och W. Thomson. Även här
var Helmholtz verksam. Regnault
gjorde experimentella
undersökningar, Maxwell, Boltzmann m. fl.
utbildade kinetiska gasteorin,
vilken av van’t Hoff utsträcktes till
lösningar. Gibbs och Planck
till-lämpade termodynamiken på
kemiska problem, Boltzmann och W.
Wien på strålningsläran, W.
Thomson på de av Seebeck och
Peltier upptäckta termoelektriska
fenomenen. Bland framsteg inom
elektricitetsläran märkas främst
örsteds upptäckt och Ampères
undersökning av
elektromagnetis-men samt Ohms undersökning av
ledningsförmågan. Faraday
upptäckte induktionslagen och den
elektrokemiska grundlagen samt
undergrävde fjärrverkningsteorin,
vilken senare störtades av
Maxwell. Dennes teori för de
elektriska vågorna, som experimentellt
bekräftades av Hertz, fick genom
Marconi stor praktisk betydelse.
Arrhenius uppställde 1887 sin
dis-sociationsteori. Urladdningar i
gaser studerades av Hittorf,
Croo-kes, J. J. Thomson och v. Lenard.
Röntgen upptäckte de efter honom
uppkallade strålarna, och
makar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
