Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1671
Österrike (Historia — 1921)
1672
genom allmän rösträtt vald
deputeradeklass sökte mildra
natio-nalitetsmotsättningarna och det
sociala missnöjet. Badeni föll på
sitt försök att genomföra
tjeckiskans likställande med tyskan i
Böhmen, vilket utlöste en
våldsam tysk obstruktion. En period
av parlamentariskt kaos vidtog.
1907 genomfördes under kejsarens
personliga medverkan av
ministären Beck den allmänna manliga
rösträtten, varigenom
socialdemokraterna och det nya
kristligt-so-ciala, antisemitiska partiet undei’
Lueger vunno stor mandattillväxt
men tyskarnas ställning
försvagades. Den väntade nationella
avspänningen uteblev dock, varjämte
förhållandet till Ungern blev
alltmera spänt. Under ministären
Stürgkh (1911—16) trädde de
utrikespolitiska frågorna i
förgrunden. Vid världskrigets (se d.
o.) utbrott inträdde en inre
avspänning i borgfredsanda. Den
utnyttjades dock ej av Stürgkh, som
underlät att sammankalla
riksrådet. Missnöjet med den alltmer
skärpta militärdiktaturen tog sig
uttryck i Stürgkhs mord 1916.
Kejsar Karl I (1916—18)
förmådde ej hindra monarkins
begynnande sönderfallande. Maj
1917 framställde tjecker och
sydslaver i riksrådet
vittgående konstitutionella fordringar.
Kabinetten Seidler (juni 1917—
juli 1918) och Hussarek (juli—
okt. 1918) gjorde fåfänga
förso-ningsförsök, utmynnande i
proklamerandet av autonomi för de
olika nationaliteterna (okt. 1918).
Under inflytande av krigsläget
medförde detta Ö:s
sönderbrytande i nationella
”successionssta-ter”. 21 okt. konstituerade sig
riksrådets tyska medlemmar
ss. provisorisk nationalförsamling
för fristaten Tysk-Österrike.
Mi
nisterpresidenten Lammasch
överlämnade 11 nov. kejsarens
avsägelse av alla anspråk på del i
styrelsen, och 12 nov.
proklamerades republiken med en provisorisk
regering under socialdemokraten
V. Adler, senare efterträdd av
Renner. — Ö. som
republikansk nation al stat (1918
—). Genom freden iS:t Germain
1919 (se Världskriget sp.
1166 ff. och tabell till
Österrike-Ungern sp. 1679),
varvid ö. representerades av O.
Bauer, förlorade ö. även
betydande tyskspråkiga enklaver och
gränsområden, främst i
Syd-Tyro-len och Böhmen, vilka besatts av
italienare och tjecker.
Sammanlagt 3,5 mill. tysktalande
österrikare stannade sålunda utanför
det nya ö. Om Burgenland se d. o.
— Den av samtliga partier
önskade anslutningen (Anschluss) till
Tyskland förbjöds genom
fredsfördraget, likaså bibehållandet av
namnet Tysk-Österrike. Då genom
successionsstaternas
blockadpolitik ö:s industriområden
plötsligt förlorade sina gamla
handelsförbindelser och
avsättningsområden, inträffade en
kata-strofartad kris samt
livsmedelsbrist, som kunde mildras endast
genom frivillig utländsk hjälp
(bl. a. från För. Stat, och Sverige).
Inre politiska konflikter mellan
socialdemokrater och högerpartier
ökade svårigheterna. Vid de efter
den nya författningens
ikraftträdande 1920 företagna valen erhöll
kristligt-sociala partiet majoritet.
Till förste förbundspresident
valdes Hainisch (1920—),
förbundskansler blev Mayr (1920—
21). ö:s förtvivlade ekonomiska
läge med bl. a. svindlande
valutafall föranledde 1921 den
interallierade skadeståndskommissionen
att överlämna kontrollen över dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
