Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äring - Ärja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1561
Är ja—Ärlor
1562
och skörd. Jfr
Fruktbarhet s k u 11 och V å r r i t e r.
Är ja, se Åker 2.
Ärja, Ä r j k r o k, se Årder.
Ärke- (grek, arki-, av a’rkein,
härska) anger i sms. den främste
inom en viss grupp 1. högsta
graden av en viss egenskap (t. ex.
ärkeängel, ärkedum).
Ärkebiskop (jfr Ärke-), det
kyrkliga ämbete, som i rang står
närmast över det vanliga
biskopsämbetet. I katolska kyrkan
utgöra Ä., vilkas speciella
kännetecken är pallium, en överordnad
myndighet över biskoparna
(suff-raganer; se d. o.). Av de
protestantiska kyrkorna behöllo vid
reformationen blott Englands och
Sveriges ärkebiskopsämbetet
(Finland fick Ä. 1817). I Sverige är Ä.
huvudsaki. blott stiftschef i likhet
med övriga biskopar, över vilka
han icke har någon
ämbetsmyn-dighet. Han är emellertid den i
rang främste (självskriven ordf,
vid kyrko- och biskopsmöte, i
missions- och diakonistyrelse), inviger
övriga biskopar och är framför
andra kyrkans representant
gentemot staten (”Svea rikes Ä.”,
”Sveriges primas”). Vid val av Ä.
delta ej blott ärkestiftets
prästei-utan även övriga domkapitel
(inkl. Stockholms stads
konsistorium) samt professorerna vid
Uppsala univ. (på grund av Ä:s
ställning ss. universitetets
pro-kansler).
Ärkedjäkne (jfr Ä r k e -), a r
-k i d i a k o’n, ett kyrkligt ämbete,
som vid början av 300-t. framgick
ur diakonatet (se Diakon). Ä.
var biskopens närmaste man.
Länge fanns blott en Ä. vid varje
biskopskyrka. Från 700-t. ökades
Äts antal, och från omkr. 900
blevo de i Västerlandet ledare för
delar av stiften samt tillägnade
sig från 1000-t. även en stor del av
Ärlor, Sädesärla. Hane i vårdräkt.
Längd 19 cm.
biskoparnas dömande myndighet.
Från 1200-t. bekämpades denna
utveckling energiskt av
biskoparna, som småningom inskränkte
Äts befogenheter. Vid vissa
domkyrkor bibehöllos Ä., som i rang
tävlade med domprosten.
Ärkehertig (ty. Erzherzog),
titel, buren av prinsarna inom den
förutvarande österrikiska
monarkin. Enl. traditionen skall den ha
uppkommit genom att kejsar
Fredrik I 1156 gav de österrikiska
hertigarna lika rang med
kurfurstarna, vilka ss. imiehavare av
de höga riksämbetena,
ärkeämbe-tena, även kallades ärkefurstar.
Titeln, som definitivt infördes
1453, avskaffades officiellt 1918.
Ärla, Ä r i 1 a, socken i
Södermani. L, jämte Stenkvista
pastorat i Strängnäs stift. 2,265 inv.
Ärlinghundra. 1- Härad i
Sthlms l:s v. domsaga,
omfattande socknarna Alsike, Knivsta,
Vassunda, Haga, S:t Olof och S:t
Per, Norrsunda,
Husby-Ärling-hundra och Odensala. — 2.
Kontrakt i Uppsala stift, omfattande
pastoraten Odensala och
Husby-Ärlinghundra; Sigtuna, S:t Olof,
S:t Per, Vassunda och Haga;
Alsike och Knivsta.
Ärlor, MotaciTlidae, en fam.
Tättingar med rak, tunn
näbb, spenslig kropp och tämligen
höga ben. Alla världsdelar. Ä.
hålla till på öppna platser och
ses ofta löpa på marken på jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
