Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1319
Y guazü—Yllestad
1320
görelse (jfr Nid ho g g) men
hålles grönt genom vattnet från
Urds brunn. Vid Ragnarök
skälver Y. men faller icke. Y. betyder
”Yggs”, den förskräckliges, d. v. s.
Odins, ”häst”. Möjl. är ”häst” här
en poetisk omskrivning för galge.
Namnet torde i så fall syfta på
den trol. genom kristen påverkan
uppkomna, i Håvamål återgivna
föreställningen, att Odin nio
nätter hängt i ett träd, sårad av
spjut och offrad åt sig själv. Även
andra drag i myten om Y. tyda
möjl. på inverkan av kristna
spekulationer om livsträdet (se d. o.).
Yguazü [igoatho’], Iguazü,
vänsterbiflod till Paranå,
gränsflod mellan Brasilien och
Argentina i nedre loppet, där den bildar
vattenfall, som höra till de mest
storslagna i världen. 1,000 km.
Y-kromosom, se
Ärftlighet s 1 ä r a.
Y’Iang-ylang, se 11 a n g
-i 1 a n g.
Ylleindustri, tillverkning av
garn och vävnader av ull (se d.
o.), det sannolikt tidigast
använda spånadsmaterialet. Inskrifter
och fynd i de äldsta egyptiska
gravarna samt fynd i
pålbygg-nadsbyar från stenåldern vittna
om Y: s ålder. I Norden ha
yllekläder och yllevävnader från
bronsåldern påträffats. Redan hos
antikens kulturfolk, spec.
romarna, var ylletillverkningen ganska
högt uppdriven. Y. i egentlig
mening saknas dock före 900-t., då
den uppblomstrade i Tyskland.
Klädestillverkningen leder sitt
ursprung från Friesland. Under
1100-t. spreds Y. till Flandern och
nådde där sin höjdpunkt på
1300-t. (huvudorter Brügge, Gent,
Louvain, Ypern). Senare vann den
insteg i Italien (huvudort
Florens). Under senare medeltiden
gjordes i England, dit flandriska
vävare i stort antal invandrat,
kraftiga försök att minska
ullexporten och att få till stånd en
inhemsk Y.; denna blev från 1500-t.
en av huvudnäringarna.
Frankrikes Y. grundades först på 1600-t.,
främst genom Colberts åtgärder.
Före 1800-t. förarbetades i
industriländerna huvudsaki.
inhemsk ull, vilket medförde en
allmän förkovran av den inhemska
ullproduktionen. Efter Y: s
uppsving i och med övergången till
maskindrift har en alltmer ökad
ullimport ägt rum från
utomeuropeiska länder (jfr Ull).
Viktigaste ylleproducerande stater i
Europa f. n. äro England
(Brad-ford, Halifax m. fl.), Tyskland
(Aachen, Forst, Cottbus m. fl.),
Frankrike (Elbeuf, Lan viers,
Rou-baix, Tourcoingm. fl.) och Belgien
(Liége, Verviers m. fl.). Av
utomeuropeiska länder märkas främst
För. Stat. — Den första större
anläggningen i Sverige inom Y.
synes ha varit en av inkallade
holländare 1616 anlagd fabrik i
Jönköping. Vid mitten av 1600-t.
upp-stodo klädesfabriker
(vantmake-rier) bl. a. i Norrköping och
Sthlm. Efter en nedgångstid
under Karl XII sökte J. Alströmer
sätta nytt liv i Y., men först från
1850-t. kom Y. till större
utveckling. F. n. finnas 116 företag med
c:a 13,000 arbetare och med ett
tillverkningsvärde av över 100
mill. kr. årligen. Huvudorter äro
Norrköping, Borås, Malmö,
Kristianstad och Halmstad.
Yllej ava, en tvåskaftad,
relativt gles vävnad av tjockt,
tvinnat ullgarn. Användes huvudsaki.
ss. bottenväv i en del broderier.
Ylleplysch, plysch (se d. o.)
med polvarp av ullgarn.
Yllestad, socken i Skarab. L,
jämte Näs, Vistorp, Vartofta-
Ord, som ej återfinnas under Y, torde sökas under J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
