Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilh. Wilhelmsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Wilh. Wilhelmsen—Wilke
802
tas numera aldrig ha existerat.
Tellsagan, som framträder först
vid slutet av 1400-t., återgår
delvis på äldre internationella
vand-ringsmotiv, så t. ex. berättelsen
om att W., som var en ansedd
bågskytt, dömdes att skjuta bort
ett äpple från sin sons huvud.
Wilh. Wilhelmsen, se R e d e
-r i b o 1 a g sp. 896.
Vilja. Enl. en psykologisk
systematik, som sedan Tetens’ och
Kants dagar i växande omfattning
vunnit burskap inom psykologin,
fattas V. 1. v i 1 j e 1 i v e t ss. en
av själslivets tre grundformer,
samordnad dels med
förnimmelse-och föreställningslivet 1.
förståndet (se d. o.), dels med känslolivet
1. känslan. Till skillnad från de
sistnämnda torde enl. de flesta
definitioner i begreppet V. ingå
ett moment av psykisk aktivitet.
Närmast plägar denna aktivitet
sättas i samband med handlingar,
genom vilka V :si subjekt söker
ingripa i sin omgivning. Ur rent
psykologisk synpunkt ter det sig
ock som ett utslag av V: s
aktivitet, då vi söka ”samla våra
tankar” 1. inrikta vår
uppmärksamhet på en viss uppgift. — I samma
mån som en viljeyttring är
åtföljd av medvetenhet om det mål,
vartill den syftar, framstår den
som en yttring av V. i detta ords
egentliga mening, särskilt då
detta syftemål innebär ett beslut,
som resulterar ur ett val mellan
olika bestämningsgrunder 1.
motiv, vilka påverka V. åt olika håll.
I annat fall får en målmedveten
viljeyttring karaktären av
begär, då subjektet ledès av en
bestämd, lustbetonad föreställning
utan hänsyn till andra
bestämningsgrunder, ss. pliktens bud. I
den mån syftemålet för en
vilje-funktion blir mindre klart
medvetet, närmar den sig driftens
26. — L e x. XII. Tr. 3. 7. 28.
stadium. Drifterna referera sig
dels till individens eget
vidmakthållande, ss. näringsdriften, dels
till släktets, ss. könsdriften. För
individen äro dessa syften på
driftens stadium omedvetna, även om
de kunna förverkligas genom
medvetna sinnesintryck och
föreställningar. Hos vissa psykologer äro
begreppen drift och instinkt
(se d. o.) ej skarpt åtskilda,
medan andra mera accentuera
instinktens rent omedvetet
fysiologiska karaktär. — I den mån
våra viljeyttringar stå i samband
med yttre handlingar, genom vilka
vi påverka vår omgivning 1. vår
egen kropp, äro de städse i sista
hand att betrakta ss. reaktioner
(se d. o. sp. 882) på vissa intryck,
om än överläggningsprocessens
längd kan försvåra förståelsen av
sammanhanget mellan ett intryck
och det slutliga
reaktionsresulta-tet. Den medvetenhet, som städse
åtminstone i någon mån
beledsagar en viljehandling, gör den
ur psykologisk synpunkt artskild
från en reflex (se d. o.) med
dennas rent omedvetna karaktär,
medan det ur fysiologisk synpunkt
icke torde vara möjligt att räkna
med något annat än en ren
gradskillnad dem emellan, med en
större 1. mindre grad av
komplikation i processerna inom det
centrala nervsystemet. — Ang.
problemet om V: s frihet se
Determinism.
Wiljandi, se F e 11 i n.
Vilju’j, se L e n a.
WiTkama (Wilkman), Karl,
f. 1876, finländsk militär,
generallöjtnant (1918). W. deltog i
världskriget 1914—17 och
utmärkte sig i finska
inbördeskriget 1918, bl. a. vid intagandet av
Tammerfors och Viborg. 1918—26
var W. överbefälhavare för armén.
Wilke, Rudolf, f. 1873, d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
