Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Veckholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Veckohögtiden—Veda
524
Ved av granart (tvärsnitt), Ärsringar.
De svarta horisontala linjerna äro
märgstrålar.
de veck (veckzoner). Sådana
veckberg utgöra slutstadiet i
långvarig och intensiv
sedimente-ring i geosynklinaler (se T e k
-t oni k) och åtföljas av
uppsmälta sedimentmassor, stora
lavautströmningar och
metamorfos (se d. o., Geol.). I veckningar
kan man särskilja ett uppveckat
parti, antiklin a’1 1. sadel
(se Antikliner), samt ett
nedveckat, s y n k I i n a’ 1 1.
tråg (se Syn kl in); vid
starka hopskjutningar äro vecken
oftast sönderslitna av parallellt
med dem gående förkastningar,
s. k. veckförkastningar,
som stundom övergå i
överskjutningar (se d. o.).
Veckohögtiden, se P i n g s t.
Veckojournalen, en sedan 1910
av Åhlén & Åkerlunds förlags a. b.
utgiven illustrerad veckotidning.
Wecksell, Josef Julius,
f. 1838, d. 1907, finländsk skald.
W. är främst bekant för sin
tragedi Daniel Hjort (1863, uppf. i
Sthlm 1864), ett delvis under
inflytande av Shaksperes Hamlet
skrivet sorgespel med motiv ur
finsk historia, vilket tillhör den
äldre 1800-talsdramatikens
främsta svenskspråkiga verk. Den djupa
melankoli, som yttrar sig såväl
här som i hans lyriska dikter
(saml. uppl. 1868), utvecklades
1863 till obotlig sinnessjukdom.
Veckzon, se Veckningar.
de Vecsey [vä’kksäj],
Fe-ren c, f. 1893, ungersk violinist,
uppträdde från tio års ålder i
Tyskland samt har senare där och
flerstädes utomlands vunnit
betydande framgångar.
Ve’ctor, detsamma som vektor.
Jfr R adiu s vector.
Ved, den del av stammen hos
buskar och träd, vilken av
kambiet bildas inåt (medan barken
bildas utåt). V. består av
kärlsträngarnas veddelar (se
Led-ningsvävnad sp. 344).
Väggarna i V: s celler och kärl äro
starkt förtjockade samt
förveda-de, d. v. s. impregnerade med
ved-ämne (lignin; se d. o.). Hos
örter äro veddelarna svagt
utvecklade och någon V. i gängse
bemärkelse ej utbildad, varjämte
stjälkens inre vanl. är fyllt av märg;
hos träd och buskar fyller V.
oftast stammens hela inre. Vid
tjocklekstillväxt bildas i klimat
med utpräglade årstider
årsringar i V., vilka uppkomma
genom regelbunden växling mellan
v å r v e d, utbildad på våren och
försommaren, och h ö s t v e d,
utbildad på efter sommaren.
Vårveden är ljus och består av
relativt vida celler och kärl,
höstveden är mörkare och består av
trängre och tjockväggiga element.
Mellan höstveden och följande års
vårved är gränsen knivskarp. Med
ledning av årsringarna kan åldern
hos ett träd uträknas. V.
genomdrages av märgstrålar (jfr
Märg). V:s yttre del kallas
s p 1 i n t, den inre kärna 1.
kärnved (se d. o.) ; den senare
saknar vattenledande förmåga.
Vissa träd, t. ex. bok, ha blott
splint. Jfr S t e r e o m och Trä.
Ve’da, den äldsta indiska
litteraturen. Rör. V:s omfattning
se Indisk litteratur sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
