Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urinstenar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Urinstenar—Urladdningsfenomen
218
kunna fastna i urinröret, varvid
urinavgången försvåras 1. helt
hämmas och urinstämma
(stranguri’) uppstår.
Symtomen äro koliksmärtor och
resultatlösa urinträngningar.
Förekommer mest hos oxar.
Behandling •. operation, vilken bör
företas i tid till förekommande, av
urinblåsans bristning.
Urinstenar, detsamma som
biåsstenar och njurstenar.
Urinsyra, 2-, 6-, 8-trioxipurin,
HN —CO
l l
OC C —NH
| || >CO, svag syra, som
HN —C — NH
bildas vid oxidation i organismen
av nukleinsyrornas puriner och
från blodet övergår i urinen. U.
förekommer även i giktknölar,
guano m. m. och ingår ofta i
njur-och biåsstenar. U. bildar ett i
vatten svårlösligt pulver. I alkalier
löser sig U. under bildning av
salter, u r a’ t e r. Kalium- och
am-moniumuraterna äro svårlösliga,
litiumsaltet däremot lättlösligt.
Upptäcktes av Scheele 1776.
Urinvägarna, detsamma som
urinorganen.
Urinämne, kolsyrans amid
NH
(karbamid), CO Cyjy2,
syntetiserades 1828 av F. Wöhler (jfr
L i v sp. 626). U. bildas i
organismen som den huvudsakliga
kvävehaltiga slutprodukten av
äggviteämnenas omsättning (utgör 80—
90 % av urinens kväve) och
förekommer i urin och kroppsvätskor
hos däggdjur, egentliga amfibier
och fiskar (saknas hos fåglar och
kräldjur). U. kristalliserar i
rom-biska, fyrsidiga prismor 1. i nålar,
löses ytterst lätt i vatten under
värmeabsorption och sönderdelas
av vissa bakterier i kolsyra och
ammoniak, av alkalisk bromlös-
ning i kolsyra, vatten och
kvävgas. U. framställes industriellt ur
cyanamid, C(NH2)2, genom
inverkan av salpetersyra 1. genom
oxidation av oxalsyrans diamid. U.
har svagt basiska egenskaper och
bildar salter med syror. — U.
användes vid framställning av
åtskilliga läkemedel, ss. veronal,
medinal, luminal.
Urkalksten, urbergets
kalkstenar, som genom metamorfos blivit
kristalliniska (marmor).
Urkantonerna, se Schweiz
sp. 285 f.
Urkristendomen, i modern
vetenskap beteckning för det
äldsta skedet i kristendomens
historia, från Jesu tid till omkr.
140. U. avlöstes av den
gammalkatolska kyrkan (se
Gammalkatoliker sp. 1047). Från
denna skiljer den sig främst
genom sin stora frihet i författning
och verksamhetsformer samt
genom sin starkt eskatologiska
inriktning. Dokument från U: s tid
äro spec. N. T. och de ”apostoliska
fädernas” (se d. o.) skrifter.
Urkund (ty. Urkimde, av
er-kennen, lära känna), se
Handskrift; källskrift, skriftlig
källa (t. ex. brev,
uppteckningar). — Urkundslära,
detsamma som diplomatik.
Urladdare, metallbygel med
isolerande handtag, använd vid
elektrostatiska försök.
Urladdning, uttagande av
elektrisk ström från en laddad
ackumulator 1. kondensator. Se
även Urladdningsfenomen.
Urladdningsfenomen
föreligger, då en elektrisk ström tager
sig fram i ett i normala fall
isolerande medium. Strömmen bildas
av elektroner 1. ioner. Dessa
alstras vanl. genom ionstötar men
även genom inverkan av strålning
1. värme. Starka elektriska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
