Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1567
Tyska språket
1568
län ds ka språket). De
fri-siska munarterna åter (se F r i
-siska språket) äro närmare
besläktade med engelskan än med
T. Högtyska kallas övriga tyska
dialekter, vilka mer 1. mindre
fullständigt genomfört
Ijudskrid-ningen. De indelas efter
fullständigheten i dennas genomförande
i två huvudgrupper: den
sydtyska (alemannisk-schwabiska,
bayrisk-österrikiska och sydliga
frankiska dialekter) och den
mellantyska (nordligare
frankiska samt thüringska,
högsachsiska och schlesiska
dialekter). Ur de högtyska
dialekterna har det moderna tyska
riksspråket utvecklat sig. Ett
annat litteraturspråk på
lågtysk (särskilt lybecksk) grund
höll på att utveckla sig under
Hansans blomstringstid, men
denna utveckling avbröts vid nyare
tidens början med Hansans fall.
— Perioder. I T:s historia
urskiljas tre utvecklingsstadier:
den fornhögtyska (för
lågtyskans del kallad den f o r n
-lågtyska 1. f o r n s a c
h-s i s k a) från tiden för de första
sammanhängande
språkminnesmärkena (omkr. 750 e. Kr.) till
omkr. 1100, den
medelhögtyska (resp,
medellågtys-ka) från omkr. 1100 till
reformationen och den nyhögtyska
(resp, nylågtyska) från
reformationen till våra dagar. Den
viktigaste skillnaden mellan
medelhögtyskan (mhty.) och
forn-högtyskan (fhty.) är, att de
omväxlande fhty. vokalerna i
obetonad stavelse i mhty. försvagats
till e. Så t. ex. lyder presens
indi-kativ av geben (giva) i fhty. gibu,
gibis, gibit, gebamès, gebet,
ge-bant, i mhty. gibe, gibest, gibet,
geben, gebet, gebent. De viktigaste
olikheterna mellan mhty. och ny-
högtyskan (nhty.) ligga också på
vokalismens område: de långa
vokalerna t, u, iu (utt. y) ha
diftonger ats (mhty. win, hus,
hiute — nhty. Wein, vin, Haus,
hus, heute, i dag), diftongerna ie,
uo, üe ha övergått till enkla
vokaler (mhty. tief, guot, güete —
nhty. tief, djup, med numera
stumt e, gut, god, Güte, godhet),
korta vokaler ha förlängts i öppen
stavelse (mhty. nèmen — nhty.
nehmen). — Skriftspråket.
Den fornhögtyska litteraturen,
som tydligt avspeglar olika
munarter, är väsentl. en av latinet
beroende översättningslitteratur.
Den medelhögtyska
skönlitteraturen åter står under sin
glanstid vid 1200-t:s början
förnämligast under franskt och
proven-salskt inflytande, och språket
utbildas såväl till en viss grad
av enhetlighet som till
smidighet och skönhet. Det moderna
skriftspråket fortsätter
emellertid icke det medelhögtyska
dik-tarspråkets förfinade
formtraditioner utan har sitt ursprung
väsentl. i de medeltida
kansliernas (främst det kejserliga
och det kursachsiska) språk;
detta språk har ingen enhetlig
karaktär utan visar en blandning
av bayrisk-österrikiska och
öst-mellantyska drag. I sin form är
det starkt påverkat av det
latinska urkundspråket, ett inflytande,
som än i dag röjes i den tunga
och otympliga stil, vilken så
ofördelaktigt skiljer det tyska
skriftspråket från andra germanska
folks. Epokgörande för den vidare
utvecklingen blev Luthers insats
just vid den tidpunkt, då
skriftspråket tack vare
boktryckerikonsten fick en oerhört vidgad
betydelse. Luther gav
skriftspråket en viss stadga i formen och
göt nytt liv i den stelnade
kansli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
