Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tynemouth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1555
Typisk—Typologi
1556
Typologisk serie av fibulor från bronsåldern.
grupp dock entydigt och. allsidigt
avgränsar sig från andra
grupper”. Inom estetiken är T.
beteckning för det mera konstanta och
väsentliga hos samhöriga
individer, det allmänmänskliga. Ofta
betecknar T. även en litterär
figur, hos vilken ett visst
karaktärsdrag ensidigt betonas (t. ex.
”den girige”). — Boktr. T., T y p
-gjutningsmaskin, se
Stil 3.
Typisk, som företer de rena
kännetecknen på en viss typ,
utpräglad; utmärkande (för).
Typogra’f (av grek. ty’pos,
avtryck, och gra/fein, skriva),
sät-tare, (bok) tryckare. —
Typografi’, boktryckarkonst. — T y
-p o g r a’ f i s k, som hör till
boktryckarkonsten; som avser 1.
består av typografer.
Typograph [ta’jpågraf], eng.,
se Sättmaskin. Boktr.
Typologi’ (av grek. ty’pos, typ,
och lo’gos, lära). 1. En särskilt
av den arkeologiska vetenskapen
använd metod, som utgår från det
inre sammanhanget mellan olika
fornsakstyper och som söker
uppvisa, hur den ena typen utvecklas
ur den andra. Metoden utformades
på 1870-t. av H. Hildebrand och
O. Montelius och fick sin vidare
och internationella tillämpning av
den senare. Till sitt
betraktelsesätt är T. släkt med
naturvetenskapens lära om arterna. Vissa
föremål, som åstadkommits genom
mänskligt arbete, t. ex.
prydnadsföremål och vapen, följa, alldeles
som djur- och växtvärldens arter,
vissa lagar för sin utveckling.
T:s främsta mål är att
åstadkomma en relativ kronologi för
fornsakerna. Metoden kan dock
endast tillämpas på vissa föremål,
som äro mera känsliga för
utveckling, särskilt typer med många
varianter. — Metoden tillämpas
så, att det största möjliga
material insamlas av den
fornsaks-grupp, som skall studeras.
Därefter ordnas föremålen i en s. k.
typserie, avsedd att visa den
ursprungliga typens gradvisa
utveckling till mer 1. mindre
olikartade varianter. För att avgöra
vilken typ, som är den
ursprungliga, m. a. o. vilken av seriens
ändpunkter, som är äldst, bör man
särskilt iakttaga de med rudiment
försedda typerna, ty dessa äro
yngre än de, som sakna dylika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
