Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451 Sverige (Djurvärld) 452
(trol. omkr. 7,000 år f. Kr.),
vilken inledde den p o s t a’ r k
-tiska värmetiden. Mer
värmekrävande växter invandrade
efter hand, tämligen tidigt tall
och björk, senare asp, al, alm,
lind, hassel och ek. Under
värmetiden var klimatet betydligt
varmare än i nutiden. Skogsgränsen
i Norrlands fjälltrakter låg
flerstädes minst 200 m. högre än nu.
Genom fynd av hasselnötter i
norrländska torvmossar ovanför
den nuvarande nordgränsen för
hassel har man beräknat en
förskjutning av medeltemperaturen
för augusti på omkr. 2°,5.
Sjönöten (se vid. d. o.) förekom
under värmetiden upp till
Värmland, Västmanland och Uppland.
Av torvlagerfölj derna framgår,
att sjöarna under såväl början
som slutet av värmetiden ägt
lägre vattenstånd än nu och ställvis
varit avioppslösa. Detta beror
därpå, att nederbörden under dessa
tider varit mindre. Däremellan
ligger en tid med högre nederbörd
och fuktigare klimat. Enl. R.
Ser-nander (Blytt-Sernan-derska k 1 i m a t v ä x
-lingsteorin) kan
värmetiden härigenom indelas i tre
skeden : b o r e a’ 1, atlantisk
och subborea’1 tid (jfr
schemat ; se även Postglaciala
tiden). Omkr. 600 f. Kr.
inträffade den postglacia’la
klimatförsämringen,
vilken medförde lägre temperatur
och högre nederbörd. I
högmossarna, där torvbildningen mot
slutet av subboreal tid nära nog
avstannat (bildning av
ljungmylla), synes en skarp gräns
(gränshorisonten) mot den
senare bildade vitmosstorven. Den
efter klimatförsämringen följande
perioden, vilken pågår ännu i våra
dagar, ehuru med någon
förbätt
ring av klimatet, kallas den
subåt 1 a n t i ä k a tiden. Vid tiden
för klimatförsämringen skedde de
sista stora förändringarna i
växtvärlden. De värmekrävande
lövträden gingo tillbaka mot s.
Granen, som förut endast förekommit
sparsamt, blev nu hastigt jämte
tallen det dominerande trädet. I
s. ryckte boken samtidigt in från
Danmark. Under historisk tid
ha de största förändringarna
i växtvärlden orsakats av
människans åtgöranden. Dels
försiggår en utrotning genom uppodling
av för vissa växter gynnsam
mark, dels förekommer införsel av
främmande arter, särskilt
koncentrerad kring hamnarna
(adventiv-växter). — Djurvärld. S:s nuv.
fauna omfattar ett 60-tal
däggdjurs-, över 250 fågel-, 6
kräldjurs-, 12 groddjursarter samt
ett stort antal fiskar och lägre
djur. Deras utbredning inom S.
berättigar till en djurgeografisk
indelning av S. i regioner med
karaktäristiska djurformer samt
en gruppering av arter, vars
utbredning sträcker sig över flera
av dessa regioner (1.
underregioner). Regionerna äro följande.
Arktiska regionen: fjälltrakterna
ned till skogsgränsen.
Karaktäristiska äro bl. a. fjällräv, järv,
varg, ren, fjällämmel, snö- och
lappsparv, fjälluggla, fjällripa,
fjällabb. — Högooreala
regionen : nordsvenska skogsområdet.
Den n.ö. underregionen
karaktäriseras av djurformer, som
invandrat från n.ö., ss. rödsork,
myrspov, lappuggla, sävsångare,
videsparv, tallbit, sångsvan.
Typiska för mellansvenska
under regionen äro bl. a.
skogslämmel, gråspett, vitryggig
hackspett. Det nordbaltiska
kustlandet karaktäriseras
av grågås, skedand, gråhakedop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
