Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stiftelsen för Sverige och kristen tro ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1575
Stifttand—Stigzelius
1576
och lekmän för ledning av den
frivilliga kyrkliga verksamheten.
Stifttand, se Tändernas
sjukdomar.
Stig ( av mlty. stige, antal av
20), se T r ä k o 1.
Stig Andersen, Marsk Stig,
se Hvideätten sp. 1053.
Stigarbox, se
Ledningssystem sp. 341.
Stigare. Bergstekn. Äldre
benämning på förman vid gruvor.
— Elektrotekn. Se
Ledningssystem sp. 341 jämte ill.
Stigbygel, redskap av stål 1.
undantagsvis trä, fäst vid en
sadel medelst ett s t i g 1 ä d e r.
Ryttaren betjänar sig av S. vid
uppsittning (från v. sida) samt
för att få stadga i sitsen under
ridning. — S. var urspr. blott en
läderögla, senare två, vid sidan
av sadeln. Redan pä sasanidiska
silverskålar från 200-t. finnas
avbildade ryttare i sadel med S., och
från 500-t. har man belägg på
dess användning i Öst-Europa,
men först på 1000-t. kom den i
allmännare bruk.
Stigbygeln, se
Hörselorgan sp. 1216.
Stigell, Robert, f. 1852, d.
1907, finländsk bildhuggare. S.
var elev till C. E. Sjöstrand, kom
i början av 1870-t. till Rom och
studerade därpå i Paris, där han
mottog starka impulser av den
riktning, som strävade till friare,
mer målerisk behandling av
formen. Hans förnämsta arbete
är gruppen De skeppsbrutna
(1889—91), rest på
Observatorie-berget i Helsingfors.
Stigen, yllefabrik med väveri,
vadd- och shoddyfabrik samt
fär-geri i Färgelanda skn, Älvsb. 1.
Äg. S:s a. b., grundat 1897.
Stiglucka, gammal benämning
på de porthus, som ofta ingå
i kyrkogårdsinhägnaden. Urspr.
tjänade S. försvarssyfte, men
under medeltiden förekom stundom
även predikan därifrån.
Stigman, landsvägsrövare.
Stigmatise’ring (av grek,
stigma, märke), framkallande av
rodnad, sårnader, brännblåsor m. m.
genom siuggestion utifrån 1.
genom självsuggestion.
Helgonbiografier från olika tider berätta
om fall av S., då meditationer
över Kristi sår och lidande hos
fromma människor framkallade
motsvarande sår på deras egen
kropp. Från medeltiden föreligga
dylika berättelser om den helige
Franciscus av Assisi och om
Katarina av Siena. Från modern tid
känner man åtskilliga fall av S.,
exempelvis hos en tysk nunna vid
namn Anna Katarina Emmerich
(från början av 1800-t.) och en
belgisk nunna, Louise Lateau,
1868. Vetenskapen har länge
betvivlat dessa fenomens verklighet,
men ett rikt kliniskt
erfarenhets-material har visat förekomsten av
S. hos personer med nervös
konstitution.
Stigning, se Gänga och
Skruvyta.
Stigort, ort (se
Gruvbrytning sp. 33), som går i skarpt
lutande 1. vertikal riktning.
Stigsjö, socken i Västernorrl.
1., jämte Viksjö pastorat i
Härnösands stift. 2,175 inv.
Stigtomta, socken i
Södermani. 1., jämte Nykyrka pastorat
i Strängnäs stift. 2,135 inv.
StigzeTius, Lars, f. 1598, d.
1676, universitets- och kyrkomän,
prof, i logik i Uppsala 1630, teol.
prof. 1640, domprost 1647,
ärkebiskop 1670. Ss. motståndare till
ramismen fick S. utstå mycket
obehag av Johan Skytte och
Laurentius Paulinus. S. är antagligen
författare till 1649 års skolord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
